Cat 'n Dog

Matte är totalt jävla dum i huvet!
Hon har satt en sorts film med klister på, på mitt öra!
För hon säger att mitt öra är ett idiotöra!
Vadå idiotöra? Idiot kan hon fan ta mig vara själv!
För tydligen passar inte Cilla i orginal när det gäller nån standard.
Standard? Jag trodde att alla individer var vackra som dom är, men icke...
Ja ja, nu har jag ventilerat lite.
Idiotmatte!

Cilla, The Ninja Dog, strikes again!


Båten stod inte här innan...




On the run!




"Tjoho, matte! Här kommer jag, flytta på dig!"


Cill, när hon är som lyckligast: Springande med bollen!


Cilla trycker nosen mot objektivet...


Grannarna hördes på andra sidan, och då måste man vara uppmärksam!



Jag köpte en nya kamera igår, så idag har det varit foto, foto, foto...
Tur att hundarna inte är kamerskygga...

Jag tycker dom är så otroligt söta ihop, att jag har nog minst ett kort av dom varje gång dom ligger jämte varandra!

Jag har haft sprängande huvudvärk i ett par dagar nu, därför har det inte blivit någon uppdatering!

Cilla klarade ju lydnadspasset galant!
Det enda hon kuggade på var ju kvarsittandet med störning.
Men instruktören sa faktiskt att jag valde några alltför stora störningar, så hon förstod att Cilla inte kunde sitta kvar. Men, men, störning är ju störning, tycker jag. Men vi får ta och träna på det lite mer bara. Tillslut så sitter nog det också.

I nosaktiveringen, skulle hon kommit till mig direkt efter att hon hade hittat bollen, på spårningen vi hade nu i maj, och alltså inte sprungit sitt lilla ärevarv runt oss allihopa!

Hon hade lite svårt att bara hålla sig passiv, men drog inte iväg, utan höll sig intill mig, men gick runt i sin egna lilla värld (som vanligt) och kikade runt omkring mig. Men hon ignorerade de andra hundarna som var runtomkring.

Det roligaste var på inkallning. Hon tittar på mig när jag går iväg, tittar på hundarna runt omkring, jag ropar, och när hon springer mot mig, så liksom i starten, fjädrar hon tillbaka, för att sen skjuta iväg sig själv som en projektil!
Hon måste lära sig att sänka hastigheten, för att kunna komma TILL mig, för nu glider hon förbi, samtidigt som hon ligger på sidan för att svänga in till min sida... Det ser faktiskt roligt ut!



"Cilla är en mer energisk och mer explosiv hund än Elvis (no shit?)! Och oerhört lättlärd (que?)"

Domen på matte då:
Jag har bra koll på mina hundar, korrigerar när jag ska, och belönar på rätt ställe. Mina amstaffar är lugna (?) och harmoniska hundar!

Snacka om att matte blev stolt och glad när hon fick tillbaka papperet!
Jag sträcker extra mycket på mig just nu! =)

Hundarna var ute när jag tvättade bilen, och sen ser jag att Cilla har blod längs kinden.
Det är ytlig skrapning, men det ser ganska illa ut ändå. Anders kommer snart hem, så vi får se om han tycker som jag. Ögat i sig är helt oskatt, och hon verkar inte ha ont, blev bara mest irriterad när jag tvättade det.
Som det kan gå, när man leker!

1) Kvarsittande med störning: Hyfsat bra, rycker till när bollen kastas iväg, stannar när jag försvinner utom synhåll. Mer träning.

2) Möte med hundar på naturstig: Bra, håller sig intill mig.

3) Sitta tyst i bilen med störning: Mycket bra, tittar bara uppmärksamt!

4) Gå fint vid sidan eller bakom: Har svårt för att hålla sig på samma ställe. Mer träning.

5) Hantering visitation: Hemma går det bra. Bhöver träna det med mer neutral person.

6) Inkallning utan störning: Behöver träna.

7) Inkallning med störning: Kommer ibland. Träna.

8) Stoppkommando: Inte tränat alls.

9) Passivitetskontroll: Bra, slutar vid kommando.

10) Nosaktivering: Mycket bra.

11) Valfritt moment: Super! När hon får göra som hon vill är hon som gladast.

Nu ska jag och Cilla ut och träna inför allmänlydnadspasset!
Vi försökte lära Elvis det också, när han gick på bruks. Men vi läta faktiskt bli i att försöka klara det, för det hade inte gått alls.

Han är alldeles för lättpåverkad av andra intryck, än vad matte vill. D'äremot hade han nog klarat det som läget är nu. Jag ska höra med instruktören ikväll, om hon hade kunnat göra det med mig och Elvis också nästa vekca, då det är sista gången på bruks.

"Ooops, kom du där matte..."


"Vilka fina gardinstänger..."


Elvis är lite för kort i rocken för att kunna titta ut obehindrat på oss, så han tog helt enkelt saken i egna tassar och flyttade fönsterlampan och blomkrukorna för att kunna sitta och ligga i fönsterkarmen...

Förresten, vi vägde honom idag, han väger ca. 28,8 kilo.
Cilla väger ca. 19.

Rakt ut i skogen la jag mitt och Cillas spår!


I slutet av spåret la jag Cillas favoritleksak (det HAR varit en fotboll) och endel köttbullar!


Cilla, innan spåret!


"Titta matte, jag har ju en exakt likadan boll hemma, som luktar och smakar exakt likadant! Vad konstigt att den är här ute mitt i skogen!"
Cilla i slutet av spåret. Hon var så glad!


Inte bollgalen, inte pinngalen...


...men KOTTgalen! Hon massakrerade varenda kotte som kom i hennes väg!


Chip, en liten Shetland sheepdog! Yngsta i hela grupen. Ungefär 12 veckor gammal.


Ena instruktörens schäfertik var med idag. Hon låg så fint medans vi andra fikade, och sprang runt och stimmade!

Cilla tog spåret väldigt bra, när hon väl koncentrerade sig. Hon fick ett rejält tuppjuck precis i början av spåret och sprang bara runt, runt, runt, men lugnade sig ganska snabbt. När hon tappade spåret, lugnade hon sig lite tills hon återfann det. Jag hjälpte henne två gånger att hitta tillbaka till det. Och jösses vad glad hon blev när hon hittade sin älskade boll i slutet. Hon bar den hela vägen tillbaka till de andra och tugga lite, innan jag bytte den mot några köttbullar.

Uppletande gick galant. Hon hittade bollen med en gång, och tog ett ärevarv runt oss allihopa innan hon kom tillbaka till mig. När hon sedan var en meter från mig blev det så akut för henne att hon var tvungen att göra nr. två, i farten...

Inkallningen gick sådär. Men det var det sista momentet idag, och det var inte en enda hund som riktigt ville göra som dom blev tillsagda. Alla var trötta och kanske lite frusna. Det märktes att frustrationen började ta över hos de flesta den sista halvtimmen bara, så inkallningen blev det sista för dagen. På tisdag ska vi dit igen, fast då på klubben.

I morgon bär det av mot Asarum för min och Cillas del. Det är spårträning med bruks som står på schemat. Det börjar klockan nio och slutar halv två.
Det ska bli riktigt roligt! Tyckar jag, (matte...) =)

Elvis gillar värme, och kan man få det på bättre sätt som hund, än under en filt i en soffa??

Presley ser ut att se nåt otäckt på TV...

För ett år sedan föddes det en helt underbar liten hundvalp, Avon blev hans namn!


Han blev en riktig charmknutte, på grund av att han är utan svans.


Det mesta som liten valp är kämpigt.


Trots ett utseende av en minigris, charmade han alla som kom i hans väg.


Och så även en man vid namn Anders. Och efter Anders första mötet med Avon, var Anders förälskad.


När han växte upp märkte man att han var en väldigt bekväm krabat.


Han kan till och med bli trött av att se andra leka.


Och på grund av sin väldigt kompakta kroppsform, får han kämpa med det mesta han ska upp i eller till.


Och ibland tar det bara stopp. Och så även nu, vid ett års ålder!


Den 4 juli -09, flyttade Avon till blekinge, och bor nu ihop med oss. Han kallas numer för Elvis!


Elvis kom snabbt bra överens med sin sambo, Presley.


Efter att han hade bott hos oss ett tag, upptäckte vi sidor hos honom, som han inte visat andra.


Vi brukar skylla på miljöförstöring...


Den 22 november -09 skar han upp sin vänstra tass i skogen, på en massa glas och fick åka iväg för en akut operation.


Hans tass klarade sig helt, tack vare att han kom in så snabbt som han gjorde, och det läkte utan någon som helst ärrbildning.


I december blev Elvis "storebror" åt en tikvalp som hette Blaine, aka. Priscilla aka. Cilla.


Elvis första vinter blev en ganska snörik sådan.


Vårsolen älskar han väldigt mycket!


Till sommaren kommer vi att köpa en liten pool, för Elvis tydligen älskar att bada.


När Elvis gör sin "ljud", för det är ljud, öppnar han munnen på detta sättet, och låter. Det går inte att beskriva ljudet, för jag tror inte att det existerar i djurvärlden, någonstans, förutom hemma hos oss...


Elvis brukar ha full koll på vad som händer utanför tomtgränsen. Vi fick bygga helt nytt staket tidigt i våras, eftersom lillskiten hoppade över. Konstigt nog, hade han inga prblem med att flyga över staketet som en gasell, men när han ska upp i soffan, kan han stå och kämpa för att komma upp...

Kort och gott:
Ingen kunde ana vilken fantastisk perosnlighet han skulle komma att få när han bara var en liten tunna.
Det kom folk från hela byn, som ville titta på den lilla saken.
Han etsar sig liksom fast i ens hjärta, även om man bara träffar honom en gång i sitt liv.
Man skrattar varje dag, åt något av Elvis upptåg...
Den 4/7 -09 förändrades Anders och mitt liva, dramatiskt.