I helgen är det ju som alla vet, nyårsafton!
På denna "högtidsdag" väljer människor att smälla raketer.
Dom inte bara låter onödigt högt, dom blinkar även väldigt irriterande.
Många hundar är jätterädda den här dagen, och även dagarna innan och efter då, oftast, alla ungar är ute och smäller, vilket dom egentligen inte får, varken tidsmässigt eller åldersmässigt.
Men jag antar att dom gör det bakom ryggen på sina föräldrar, eller??
Ni hundar som lider och är skotträdda är det otroligt synd om.
Ni har det jättejobbigt och kan må mycket dåligt.
Därför hoppas jag att alla som har hund, tänker på er i första hand, och skiter i att smälla onödiga raketer.
Om inte för sina egna hundars skull, så för andra hundars skull.
Och andra djur också.
Tydligen är det inta bara vi hundar som kan vara skotträdda.
Otäcka hästar kan också vara rädda, och dom lider dom också.
Vilda djur tycker nog inte heller det är speciellt roligt med smällandet, som dom garanterat får nog av under jakten...
Nu är det ju då så att det inte bara är under den här natten det är farligt för oss djur, utan även dagarna efter, då uppenbarligen människor har otroligt svårt att plocka upp efter sig.
Det ligger småpinnar, pappersrör och plastbitar överallt.
Dom luktar illa, men är ändå intressanta.
Matte har sagt att dom kan vara mycket giftiga, så dom får ni inte äta, mina kära vänner.
Det rapporteras dagarna efter nyårsafton om hundar som har rymt.
Det är väl klart!
Som hund flyr man helst från något man inte förstår och som gör ont.
Till er hundägare:
Även om eran hund inte visar upp ett stressat beteende så innebär det inte att din hund inte lider.
Avstå från att skjuta raketer.
Om ni nu mot förmodan ska ha någon tillställning hemma, lämna då eran hund på ett pensionat, tänk på att boka i god tid innan nyår, i slutet på oktober är att rekommendera.
För Guds skull!
Lämna era hundar inomhus när ni ska smälla raketer!
Vi uppskattar inte varken ljudet eller blinkandet.
Så här kommer jag tillbringa min nyårsafton.
Det tycker jag fler borde göra.
Slick på snoken
Det bar av upp till Småland på julafton, för första gången för min del.
Jag sov så gott hela vägen.
Jag har aldrig tidigare varit hemma hos min moffa så det var så himla många nya dofter, överallt!
Moffa har tre katter, men vi såg varandra bara för ett ögonblick, för sen försvann dom.
Det var som om dom gick upp i rök.
När alla hade ätit och tittat på barnprogram på tv, bar det av till mattes farmor. Det var en skön promenad till henne, för hos moffa blev det nästan olidligt varmt tillslut! Det kom en märklig figur med illröda kläder och långt vitt skägg när vi var där. Han kom med julklappar till alla, utom mig, min julklapp hade han tydligen glömt hemma hos sig, men han hade kommit på det, och när vi kom hem i söndags, så hade han lämnat den i mitt hus. Matte frågade honom om han ville hälsa på mig, först ville han inte det, men jag tog fram mina allra sötaste valpögon och viftade nästan stumpen ur led, så han klappade mig till slut.
Under julklappsöppningen somnade jag som en stock!
Det var nästan omöjligt att hålla ögonen öppna. Hos mattes farmor bor en hund, hon heter Cindy.
Vi fick inte träffas ordentligt, men blev lovade en promenad innan det skulle bli dags för mig att åka hem igen.
När det vankades frukost på söndag morgon, var jag något sådär utvilad.
Jag fick ligga jämte matte i sängen under natten så jag sov ganska bra. Det var endel nya ljud som väckte mig några gånger men jag var för trött för att analysera dom närmre.
Sen var det dags.
Jag skulle få träffa Cindy.
Vi gick och gick och gick.
Vi gick på, vad matte tyckte, var helt obefintliga stigar i skogen.
Men moffa och mattes farmor visste hela tiden exakt var vi var.
Nästan exakt iallafall.
Cindy sprang höger och vänster, fram och tillbaka och hit och dit.
Jag fick ha skitkopplet på mig hela tiden.
Plötsligt börjar Cindy skälla.
Mattes farmor sa att det var har-rådjursskall.
Åh, vad jag hade velat vara med henne i skogen på det.
Men matte sa att vi måste lära känna varandra mer, innan vi får springa iväg ihop.
Men moffa och jag hade det ganska bra.
Han gav mig många köttbullar och prinskorvar.
Jag gillar min moffa.
Efter promenaden, däckade jag ihop totalt.
Hemfärden gick snabbt då jag sov hela vägen.
När vi kom hem la jag mig i soffan direkt och somnade som en stock, igen.
Det tar hårt på krafterna att vara i Småland.
Men jag åker mer än gärna tillbaka!
Slick på snoken!
Matte åkte iväg i lördags, för att hälsa på min morfar, hans fru och min gammelfarmor.
Nu är hon äntligen hemma igen.
Jag blev så glad när hon kom hem att jag nästan kissade ner mig.
Så nu myser vi i soffan.
Ordningen är återställd.
Slick på snoken!
