Jag hade en god jul.

Det bar av upp till Småland på julafton, för första gången för min del. 

Jag sov så gott hela vägen. 
Jag har aldrig tidigare varit hemma hos min moffa så det var så himla många nya dofter, överallt! 
Moffa har tre katter, men vi såg varandra bara för ett ögonblick, för sen försvann dom. 
Det var som om dom gick upp i rök. 

När alla hade ätit och tittat på barnprogram på tv, bar det av till mattes farmor. Det var en skön promenad till henne, för hos moffa blev det nästan olidligt varmt tillslut! Det kom en märklig figur med illröda kläder och långt vitt skägg när vi var där. Han kom med julklappar till alla, utom mig, min julklapp hade han tydligen glömt hemma hos sig, men han hade kommit på det, och när vi kom hem i söndags, så hade han lämnat den i mitt hus. Matte frågade honom om han ville hälsa på mig, först ville han inte det, men jag tog fram mina allra sötaste valpögon och viftade nästan stumpen ur led, så han klappade mig till slut. 


Under julklappsöppningen somnade jag som en stock! 
Det var nästan omöjligt att hålla ögonen öppna. Hos mattes farmor bor en hund, hon heter Cindy. 
Vi fick inte träffas ordentligt, men blev lovade en promenad innan det skulle bli dags för mig att åka hem igen. 

När det vankades frukost på söndag morgon, var jag något sådär utvilad. 


Jag fick ligga jämte matte i sängen under natten så jag sov ganska bra. Det var endel nya ljud som väckte mig några gånger men jag var för trött för att analysera dom närmre. 

Sen var det dags. 

Jag skulle få träffa Cindy. 
Vi gick och gick och gick.
Vi gick på, vad matte tyckte, var helt obefintliga stigar i skogen. 
Men moffa och mattes farmor visste hela tiden exakt var vi var. 
Nästan exakt iallafall. 
Cindy sprang höger och vänster, fram och tillbaka och hit och dit. 
Jag fick ha skitkopplet på mig hela tiden. 
Plötsligt börjar Cindy skälla. 
Mattes farmor sa att det var har-rådjursskall. 
Åh, vad jag hade velat vara med henne i skogen på det. 
Men matte sa att vi måste lära känna varandra mer, innan vi får springa iväg ihop. 

Men moffa och jag hade det ganska bra. 

Han gav mig många köttbullar och prinskorvar. 
Jag gillar min moffa. 

Efter promenaden, däckade jag ihop totalt. 

Hemfärden gick snabbt då jag sov hela vägen. 
När vi kom hem la jag mig i soffan direkt och somnade som en stock, igen. 

Det tar hårt på krafterna att vara i Småland. 
Men jag åker mer än gärna tillbaka!

Slick på snoken! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0