Cat 'n Dog

Så fort matte gav oss handen och vassego, stack vi ifrån henne.


Men när vi märkte att hon fortfarande stod kvar på samma ställe, vände vi för att kolla till henne.
Allt var bra.








Elvis hittade en, enligt honom, fantastisk vattenpöl!


Jag gjorde ett hopp, rakt ner i vattnet.
Jag missbedömde avståndet en aning bort till gräset.


Elvis gjorde en Jesus, och susade fram rom en galning på ytan!


Presley visste inte vad han skulle ta sig till!




3... 2...


1... GO!
Matte tog tid på sig, för att ta kort, till slut tröttnade jag på spektaklet och stack!


Jag och Elvis käkade lite gräs.


Running in the forrest!


Detta är snåret som husse lurade in oss i förra veckan...
Det stacks överallt, på hela kroppen.


Elvis och jag tävlade.


Här springer jag, i godan ro.


Och så, pang, så kommer Presley och far på mig som fan själv alltså!
Fy f*n vad sur jag blev på honom.
Då blev HAN sur för att jag var sur.

Vi var duktigt smutsiga när vi kom hem.
Men eftersom det inte är så länge sen vi duschade, så borstade matte bara av oss leran när den hade torkat.
Tydligen så ska inte vi duscha för ofta.
Men jag tror inte matte vet det, för jag tycker hon duschar oss ganska ofta ändå...

Slick på snoken!

Här sitter vi och husse och vilar tassarna.


Sen skulle vi fotas med matte också tydligen.


På vägen släpptes vi lösa. det var tydligen fullt med folk i skogen vi var så vi fick vara kopplade hela tiden.
Tråkigt som bara den.

Saken är den, att när vi var i skogen, så ville matte svängt av och klättrat uppför klipporna igen.
Husse sa att det var närmre att följa stigen.
Matte SA att det är snårigt den vägen, men husse insisterade så matte gick med på det.

Husse lurade in oss, i världens största taggbuskesnår.
Vi kunde knappt röra oss framåt än mindre gå tillbaka efter tio meter.
Dumma husse!
Genvägar är verkligen oftast senvägar.
Matte och huse spenderade säkert en kvart på att kolla igenom oss med taggar.
Som tur var så var det bara taggar i husses och mattes jackor.
Dessvärre, så var vi alla tre så leriga när vi kom hem, att vi asades in i tortyrkammaren som matte kallar dusch.
Vedervärdigt.
Men så är livet som hund.
Nu ska det bli kvällsupé, sen ska vi tigga lite pepparkakor från matte.

Slick på snoken.

...så finns det stjärterum!

Slick på snoken.

Det var ett ganska intressant avsnitt.
Det handlade om en hund som var jätterädd och arg på allt och alla.

Han bet till och med sina ägare när dom skulle klippa klorna.
Det är verkligen något som är fy, fy!
Man ska inte bita den hand som föder en.
Man kan visa missnöje genom att knorra, gnälla och pipa.
Det gör vi alla tre.
Mest Presley.

Viiisst, vi har väl råkat bita både matte och husse, men det är skillnad, för det är under lek.
Dom skriker ganska högt när man råkar bita dom i något som dom kallar för nagelbandet.
Det är ganska roligt tycker jag.
Som ursäkt brukar jag ta ett skutt rätt upp och försöka ge dom en puss.
Dett misslyckas tyvärr 9 gånger av 10, och jag knockar dom istället....
Det var ju inte med flit jag spräckte mattes ögonbryn och gav henne en blåtira.



Slick på snoken!

Okej.
Dom kanske inte hoppar högt av glädje när overallerna kommer fram, men dom springer inte och gömmer sig heller.
Båda två går som om dom inte har några leder alls i början, men det rättar till sig efter ett tag.

Mina åsikter som ägare då:

Fem nosar av fem möjliga!

Motivering:

Dom tål vatten, och dom håller värmen.
Dom är lätta att hålla rena.
Det är bara att torka av dom med en trasa om dom skulle bli alltför smutsiga.
Dessutom var dom inte jättedyra, vilket är ett plus om man har tänkt att använda dom i skogen, som jag.
Skulle dom gå sönder så är det inte hela världen.
Men har man kanske lagt 8-900:-/st, så kan man ju ta till lipen ordentligt.
Kanske inte ens hundarna får leka som dom vill om man har algt dom pengarna för att "dom kan gå sönder".
Då köper jag hellre nya när det behövs och låter dom springa som dom känner för i snåret.

Visst hade det varit roligt med en sån där riktigt, riktigt fin overall, men det hade aldrig fungerat för oss, tyvärr.
Hundar ska få vara hundar och inga catwalkmodeller som trippar runt i skogen.
Hundar ska få vara skitiga ibland.
Jag har både damsugare och mopp hemma, som går varma ganska ordentligt när väderleken är som den är.
Jag, personligen, hade velat ha endel snö nu.

Men för hundarnas skull hoppas jag att det inte kommer lika mycket i år som det gjorde i fjol:
Presleys trampdymor skars upp rejält.
Elvis fick extrem klåda av den torra, kalla luften.
Cilla skar upp magen och benen på grund av skaren.

Hmmm, vid närmre eftertanke, hoppas jag på ett snöfritt år för min egna del också.
Varken jag eller Anders mår bra, när våra hundar har ont eller på annat sätt inte mår bra.

//Matte

Slick på snoken

Jag brukar få hjälpa husse med matlagningen här hemma faktiskt.


I förrgår gjorde vi lasange ihop, husse och jag.

Han har äntligen fattat att jag förtjänar en egen stol.
Man ser inte så mycket från marknivån faktiskt.


Fast idag var det ganska segt.
Det skulle göras stek som skulle stå på i flera timmar på spisen.
Det tröttnade jag att titta på så det fick husse sköta om själv till slut.

Slick på snoken.