Matte kör som en kratta!
Förra fredagen fick jag åka till veterinären eftersom jag i två dagar had skakat oroväckande mycket på huvudet, och jag ade faktiskt ont i örat så matte beställde en tid åt mig, jag har ju ganska svårt att göra det själv liksom.
Och sen...
Ja då var det dags att åka bil.
Med matte som förare.
När vi anlände till veterinären fick jag första komplimangen redan i väntrummet!
Jag ser ut som en riktig filmstjärnehund sa tjejen.
Matte tackade och sträckte på sig!
Varför?
Det var ju inte hon som fick komplimangen.
Ja, ja.
Sen var et dags för undersökningen.
Dom pratade om att prova utan lugnande först för att se hur jag reagerade på undersökningen.
Eftersom jag mår otroligt dåligt av lugnande så bet jag ihop och stålsatte.
Jag stod blick stilla på undersökningsbordet.
Han lyssade på mitt hjärta och på lungorna, allt såg bra ut.
Sedan kontrollerade han några körtlar som man tydligen har här och där i kroppen.
Tänderna kollades också, men matte borstar dom väldigt regelbundet så det såg också bra ut.
Sedan skulle han kolla mina öron med en liten ficklampa.
Det var inte alls behagligt, men ordet lugnande fick mig att genomlida det i helt vaket tillstånd och jag fick mycket beröm för mitt tålamod.
Visst ser jag ut av att njuta av färden?
Det hade jag nog kunnat göra om matte hade kört som normalt folk vill säga!
Det hjälpte inte att titta långt fram, åksjukan kom som ett brev på posten ändå!
Så jag la mig ner och inväntade döden! Att jag sitter i framsätt på mattets bil fattar jag inte!
Hon hade väl kunnat ta husses stora bil istället?
Då hade jag sluppit hennes pjoskande och jag hade kunnat lida i fred!
Men nej då, hon ska prata, sjunga (som hon kallar det, men uppenbarligen så kan matte prata både valspråk, döende-kattspråk och hyenaspråk, jag lovar) och klappa mig om vartannat!
Helt plötsligt säger matte att de är fyra svängar kvar, sen skulle vi komma hem!
Min livsgnista återkom, men försvann lika snabbt som ett ben som getts till Elvis!
Matte ljög!
Det var fem svängar till!
Dessutom fick hon backa.
Hon kör som en kratta framåt, då kan ni ju tänka er på hur bra hon är på att backa!
Hur som helst.
Jag fick hämta ut en liten flaska på apoteket som jag ska få i mitt vänsteröra.
Jag hade nämligen fått öoninflammation.
Men hundar är tydligen inte välkomna på apoteket, så jag fick passa bilen.
Jag vet inte alls vart inflammationen kommer ifrån, men jag misstänker att mattes "sjungande" har med saken att göra.
För inget gott kan komma av hennes sjungande!
Inget alls!
Jag lovar!
Matte är ond!
Vi blir utförda till bilen för en biltur så gott som varje dag.
Och i tisdags var ju inget undantag.
När vi kommit iväg så frågade matte om vi inte kunde se ut.
Ni ska se hur vår bil ser ut!
Nej, det var totalt omöjligt att få den minsta skymt av omvärlden genom rutorna i kofferten.
DÅ!
Då startar matte vindrutetorkaren på bakrutan!
Hade det inte varit för att baksätet och hundgallret satt i vägen så hade matte haft två hundar i knät i framsätet där hon till råga på allt bryter ihop i en skrattattack!
Det fanns ingen som helst humor i det som inträffade!
Här har vi kommit hem från skogen och ska snart få gå och lägga oss, utan onda matte.
Men jag menar titta på bilen!
Matte fick kanske lite dåligt samvete för hennes uppförande för hon bäddade ner oss båda två.
Fast Elvis fattar inte riktigt grejen med att mysa ordentligt.
Slick på snoken!
Igår regnade det.
Igår fick vi minsann åka i min bil för att komma till skogen.
Innan har vi ju tagit oss över den nya, stora vägen och matte har skuttat över räckena och jag och Elvis har gått under dom.
Men matte hade en mardröm om att Elvis, så klart, trasslade in sig i räcket och den drömmen resulterade då i att vi får åka bil när vi ska ut.
Man kan se mig, den vackra i klanen, om man tittar noga i bakrutan.
Matte sa nåt om att bönderna hade varit så snälla och lagt en plätt med extragrus där vi kunde parkera.
"Som gjort för oss!" Tror jag hon sa, jag vet inte riktigt för jag brukar inte lyssna på hennes gafflande...
Matte är så högfärdig, jag tror ju inte att markägarna tänkte ett dugg på henne, alls, men hon kan få tro det om hon vill...
Det blåste och regnade lite igår så vi fick ha våra täcken på oss.
Hon ska tydligen köpa nya till oss snart för Elvis är alldeles för litet.
Mitt har hon ju gjort själv och det var bra gjort, för det är varmt och skönt.
Hon kan...
Täcke eller inte, jag hittade en fantastisk doftkälla och kravlade runt i den några sekunder innan matte såg mig.
Hon sa att jag skulle vara glad över att jag hade täcket, annars hade jag fått duscha när jag kom hem.
Tur?
Hur kan hon säga så?
Det doftade ju nåt alldeles underbart, nästan som rosor!
Med de där tr4åkiga kopplena på oss kan vi ju inte göra nåt roligt alls.
Jag ser ingen anledning till att ha dom på sig.
Men matte har tydligen hört på byn att det bor en himskans massa vildsvin i vår skog och hon vill inte ta några onödiga risker.
Jag hade nog blivit kompis med dom på nolltid om jag fick träffa dom, vem kan inte älska mig liksom?
Fast en sak är bra med kopplena, vi kan hålla koll på matte, så att hon inte irrar bort sig utomhus.
Jag tror annars att den risken är ganska överhängande.
Hon är allt lite förvirrad, den där matte.
Detta är vad snö vi har sett i vinter.
Nähä, nu ska jag jaga katten lite, för nu är jag uttråkad.
Inte för att han tycker det är speciellt roligt, men jag tycker det och det är det som räknas!
Slick på snoken!
Godis!
När matte kome hem igår hade hon som vanligt med sig nåt gott åt oss!
Man kan tro att vi får godis varje dag, men det får vi tyvärr inte!
Det var goda ben som var inlindade i bacon.
Jag äter mer systematiskt och Elvis gör allt han kan för att sluka sitt på så kort tid som möjligt.
Jag har över halva mitt kvar idag.
När jag hade ätit ungefär en kvarte så var hans slut.
Han är så glupsk, så glupsk.
Han tror nog att han ska få mer allt eftersom hans godis tar slut men det får han inte.
Man kan ju tycka att borde ha lärt sig det vid det här laget, jag menar grabben är ju över fem år gammal!
Väx upp, gubbe!
Men å andra sidan, vad kan man begära av någon som är lite trögfattad...
Slick på snoken!
När det dammar!
Ja då blir jag smutsig!
Men min vita päls är ganska otacksam...
Men Elvis är ju dammfärgad!
Elvis syns det inte på alls knappt!
Som tur är så slipper vi ju duscha!
Dammet är bara till att borsta av!
Jag hoppas matte håller med!!
Slick på snoken!
Hua!
Elvis bryr sig inte för hans öron är vad människor kallar "rastypiska".
Men mina fladdrar runt så fort det kommer en vindpust!
Meeen, jag är söt ändå!
Nu blir det frukost!
Slick på snoken!
Nåja...
Kåda kanske inte duger att leka med men en mjukare kudde att vila hakan på får man leta efter!
Slick på snoken
Slick på snoken
Jakt i skogen.
Dagens väder var till en början fantastiskt.
Vi kom ut i skogen och fick springa oss leriga på åkrarna och traktorvägarna.
I skogen får vi inte springa längre för där bor alldeles för många grisar numera.
En nästan klarblå himmel.
Jag jobbar fortfarande på att försöka överlista gravitationen för att kunna flyga.
Matte säger att jag redan flyger fram, men inte tillräckligt högt ännu tycker jag.
Elvis mer lunkar fram och hoppar med baken som ett rådjur, som vi förresten inte såg idag, men matte sa att hon såg dom.
Det tror jag vad jag vill på!
Hon har sett stubbar som hon har tyckt liknat vilda grisar och älgar innan, så vad skulle kunna vara skillnaden idag?
Sen fick han för sig att han skulle kolla plöjningen.
Att han inte lär sig!
Att han inte lär sig!
Man måste bli så där lagom smutsig så att man slipper att duscha när man kommer hem, ni vet sådär så att man bara behöver torka till lite för att sedan bli avborstad.
Sen hände det honom nåt!
Han blev väl rädd för en liten åkersork eller nåt.
Så då sprang han till matte och kollade skeptiskt ut över åkern.
Han är så löjlig!
Att försöka lukta på nåt intressant själv är alldeles omöjligt när han är med!
Han kommer och trycker väck mig varenda gång.
Han kommer och trycker väck mig varenda gång.
Jag tycker att han kan ha koppel på sig hela tiden så jag kan få vara ifred.
Jag låter ju honom vara ifred, eller ja, när jag inte hänger i hans kind eller bakben så klart.
Och så fort jag gör det så springer han till matte och så får jag skäll och tillsägelse om att jag ska vara snäll!
Jag är snäll!
Oftast...
Jag vann som vanligt vår tävling.
Okej, Elvis visste väl kanske inte om att vi tävlade, men jag vann iallafall!
Han är där bak som en liten prick.
En långsam prick!
Vädret slog om och det blev mulet och tråkigt igen.
Men solen var skön så länge den varade.
Hoppas den kommer fram snart igen!
Han är inte bara långsam och en skvallerbytta!
Han är en dregelpelle också.
Han är en dregelpelle också.
När vi började styra kosan hemåt så kom det en bil och det hoppade ut två människor ur den, vi gick då in på en miniväg för att kolla om balansstocken låg kvar efter stormen (det gjorde den) och när vi är på väg tillbaka på den vägen så såg matte att den ena människan gick och spanade och när den såg oss, vände han tillbaka till bilen, och det hoppade ut en hund.
Matte sa att hon hoppas att det är jakt på grisar igen.
Det var inte så jättelänge sen som vi pratade med en jägare i skogen som rådde matte att hålla oss i koppel i skogen för tydligen så kan vilda grisar göra oss stor skada.
Men det visste redan matte.
Som om dom har nåt att hämta hos mig?
Jag visar dom mitt onda öga så försvinner dom som ett skott.
Hoppas jag...
Slick på snoken
Skitig som en... Hund!
Det har hänt en massa saker på en väg som vi inte har varit och gått på på evigheter!
Den här vägen har flyttas mindre än 500 meter!
Och broar har byggts!
Och skitig blev jag!
Men, jag slapp duschen!
Den har flyttat!
Jag förstår inte grejen med det hela!
Den låg väl bra där den låg?
Fast jag kommer aldrig att förstå mig på saker som människor tycker är logiska!
Det är det fina med att vara hund:
Jag behöver inte ens bry mig!
Helt ologiskt!
Man såg visserligen ganska långt iväg från bron!
Men vad hjälper det mig?
Om jag ser en hare 100 meter bort så har den hunnit 500 meter bort innan jag har tagit mig ner ifrån bron och börjat springa efter den!
Är det då inte bättre att inte veta vad som finns?
Jag gick emellan Elvis och matte så jag blev dubbelt så smutsig som Elvis!
Matte lovade ju oss för ett tag sen att vi inte skulle behöva duscha mer i år och hon höll det!
Vi fick självtorkandet sista sen borstade hon bort det sista gruset med en mjuk borste.
Så nu är jag vit och fin igen!
Skick på snoken!
Från igår!
Igår hamnade vi i skogen igen.
Det hade blåst en hel del sen sist vi var där, eftersom det tydligen var storm i måndags kväll.
Jag tyckte däremot inte att det var någon stor grej, som en svensk sommardag ungefär.
Ni vet, när det ska vara 22 grader varmt men det blåser så att det känns som 10?
Klart ni vet, det händer varje år...
Vi fick hoppa över endel stockar för att ta oss fram, både när vi gick på vägar och i terrängen.
Men det är ju inga problem för en smidig hund som mig själv.
Elvis däremot ålade sig mest över de större stockarna.
Matte säger att han är för bekväm och jag håller med!
Han behöver röra på sig.
Inte för att jag tycker han är tjock, längre...
Men vi vet ju alla att han har en förmåga att lägga på sig ett kilo här och ett kilo där.
Det kan bli några stycken sammanlagt.
Vi hade jättebra väder när vi var ute.
Vi fick springa ensamma ihop, vilket vi inte har fått på länge då de flesta turerna i skogen har det visat sig antingen vara harar, rådjur eller bönder i närheten och vi får inte leka med något av det för matte.
När vi har gaddat ihop oss tidigare kan det vara så att vi inte riktigt har hört matte när hon har ropat...
Skitiga blev vi, som bara den.
Men matte intalar ofta sig själv att hundar som blivit skitiga på promenader är lyckliga hundar!
Och hon har så himla rätt så.
Tyvärr, så gäller inte henens resonemang i hemmet.
Hon talade om för oss att duschen väntade när vi kommer hem, och hade vi inte haft de där tråkiga kopplen på oss när hon sa det hade flytt.
Men matte är obeveklig.
Som synes, har jag endel dolda fläckar som inte syns när jag är torr.
Dessutom ändrar jag färg, från vackert svart-vit till svart-vit-grisrosa när jag blir blöt.
Inget snyggt alls...
Men okej, jag var skitig, vattnet blev alldeles brunt.
Matte lovade att detta var den sista schamponeringen för i år, så länge vi inte rullar oss i skit.
Annars brukar matte faktiskt bara gnugga bort diverse fläckar med en fuktig trasa när vi kommer hem.
Och huvudena undviker hon i största mån att blöta ner på oss.
Är jag inte bedårande?
Efter duschandet så fick vi äntligen hoppa upp i sängen.
Som om jag inte redan hade varit där, och gnidit av mig det mesta av gruset och dammet jag hade i pälsen.
Som om jag inte redan hade varit där, och gnidit av mig det mesta av gruset och dammet jag hade i pälsen.
Ingen ska tala om för mig att jag inte får vara i sängen, och tro att jag ska lyda.
Ingen säger åt Queen of Norje vad som ska göras och inte göras.
Jag gör vad jag känner för, och hoppas att ingen upptäcker det.
Varje gång jag hörde att matte närmde sig sovrummet hoppade jag ner.
Hon kan ju inte straffa mig om hon inte tar mig på bar gärning, eller hur?
Slick på snoken!
Evigheter sedan!
Nej, våra liv är inte lika händelselösa som vår blogg!
Men matte har tappat bort det här med att ha kameran med sig när vi är ute.
Och visst, hon har sin telefon med sig, som tydligen också är en kamera, leksak och minidator, men hon är inte så flitig med att använda den för att föreviga våra minuter i livet!
Och husse tar aldrig några kort.
Men matte sa att hon lovar att bli bättre på att ta kort på oss!
Idag har vi iallafall varit ute i skogen, som vi inte har varit på länge!
Varför vet vi inte, men vi tror att det beror på dom där spåren matte hittade i vintras.
Matte verkar tro att vi inte kan försvara henne mot vad det nu kan vara som ränner runt i skogen och på åkrarna runt omkring!
Elvis fick ett grässtrå i nosen och började nysa som en idiot.
Matte kollade i nosen både när vi var ute och när vi kom hem, men hittade ingenting!
Ja, han nös ju inte hela promenaden, med säkert tio gånger!
Jag tyckte han såg superrolig ut och hoppade på honom, men då sa matte stopp och satte på mig struntkopplet!
Men jag slapp snöret snart igen.
Dom har gjort i ordning vägen där nere så det är jättefint nu!
Matte mumlade något om att förstöra naturen, men hon fattar inte hur glada Elvis och jag blev, för HENNES skull!
Matte är nämligen inte den smidigaste tvåbenta som finns!
När man är med henne i skogen får man ofta hjärtat i halsgropen när man helt plötsligt ser hennes huvud förvinna bakom en stubbe, sten eller ner i en grop, rytandes och svärandes!
Hon verkar tro att hon kan ta sig igenom terrängen på samma fjäderlätta steg som jag och Elvis.
Hon borde hålla sig till älg- gris- och rådjursstigarna i skogen och överlåta resten åt oss att utforska.
Slick på snoken!
Tagen på bar gärning!
Men om jag inte tittar på matte kan hon ju egentligen inte avgöra om jag hör henne, eller hur? Då innebär det ju faktiskt att jag inte HÖR hennes banning och kan då helt enkelt ligga kvar!
För det man inte hör behöver man inte lyda!
Fångat godis!
Han håller ögonen på godiset.
Det är väl det ENDA han håller ögonen på...
Jag springer hellre än att agera studsboll!
Varför hoppa och studsa som en galning efter godiset, när man kan få det serverat??
Men sen är jag inte riktigt lika galen i godis som den där pansarvagnen.
Men sen är jag inte riktigt lika galen i godis som den där pansarvagnen.
Ooooch, det kan man väl nästan se, kroppsmässigt menar jag...
Nu var jag taskig...
Slick på snoken!
Elvis "bergsgrisen" bolltjuv
Eftersom vädret är som det är idag, blev det fysisk aktivitet i trädgården.
Fast om man kollar in Elvis skulle man kunna tro att han är på audition för en filmroll som snigel...
Han är sååå långsam!
Matte tog fram min älskade boll!
Eller ja, det HAR varit en boll, men den har råkat ut för några dragkamper för mycket.
Allt som är runt älskar jag!
Bollar, äpplen, apelsiner, lök!
You name it, I like it!
Fast bollens form är lite bättre nu när den är punkterad, för då kan man få grepp om den.
Stor i truten är jag, men inte tillräckligt för att få in en fotboll.
Men underbart är kort.
Elvis la sig i min lek.
och när han har fått nåt i truten får man oftast inte väck det.
Men man får passa på när han ska byta grepp, då får man vara snabb på att slita till och springa.
Att dra den från honom funkar bara för matte och husse.
Men det är för att dom kan få honom att då släppa den genom att titta på honom.
Jag har inte listat ut hemligheten med den där blicken.
Min tunga är superlång!
Men det syns inte så bra på denna bilden....
...Men här syns det!
Elvis surar för att jag lyckades knipa bollen från honom.
Han är en sån dålig förlorare!
Och märker han att han är på väg att förlora brister det ibland för honom och då får man vara snabb på att hoppa undan för annars kan man få sig ett tjuvnyp.
Fråga matte!
Hon satt och jävlades med honom en dag och han sa till gång på gång att hon skulle sluta, tillslut hoppade han upp i soffan och knockade henne och spräckte hennes läpp med sin onormalt stora skalle.
Husse sa bara att hon skulle skylla sig själv och skrattade åt henne.
Jag håller med husse där.
Slick på snoken!
Soffhäng!
Jag ligger bakom matte i soffan.
Så länge hon inte fiser är det mysigt...
Slick på snoken!
Nära-döden-upplevelse...
Jag fick både klorna klippta och tänderna borstade innan!
Dessutom tvingades jag in i duschen!
Nedrans matte!
Dom svarta fläckarna sitter fast!
Efter tre år borde hon väl ha fattat det?
Vissa av mina fläckar blir dessutom mer framträdande när jag är blöt. Men det fattar ju inte trögmatte...
Jag bad riktigt snällt dessutom att få slippa tortyren, men matte var obeveklig.
Matte sa nåt om att jag "fick" hennes julklapp som hon hade fått av sin chef.
Hon hade kunnat behålla den för sig själv tycker jag, för jag hade då ingen större glädje av den...
Slick på snoken!
Alla val man har...
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här med all snö!
Det är beslutsångest på hög nivå!
Jag vet inte i vilken ände av trädgården jag ska börja mörda snön i!
Slick på snoken!
Tar igen mig!
Jag och Presley åkte en tur till vetten för den årliga sprutan!
Det är lite sent, för matte och husse har inte haft en tanke på det!
Och för min del hade dom gärna fått låta bli att komma ihåg det!
Jag hatar att åka bil dit!
Ja, jag är inte glad i att åka bil över huvudtaget, och det gör ju inte vet.besöket bättre liksom...
Presley är sååå jobbig i väntrummet!
Han gnäller och knorrar och piper!
Och jag gör likadant, för jag försöker ju trösta honom eftersom han är ledsen!
När jag är där själv, så är det tyst och lugnt!
Men Presley... Han låter som en av mina pipleksaker!
När vi väl kom in så blev det godisregn!
Sen blev det varsin spruta och mera godisregn!
Sen stod matte, husse och pratade med veterinären om Elvis!
Det är helt ointressant för mig så jag lyssnade i te ett dugg på vad som sas!
Jag kan inte göra nåt med sådan information iallafall!
Nåt om att det kunde varit fan så mycket värre sa dom iallafall!
Matte får skriva mer utförligt om det!
Slick på snoken!
Jobbat med matte!
Jag hängde med matte till jobbet igår kväll!
Där finns det en stenhård boll som inte går att bita i!
Den sprang jag och puttade på hur länge som helst och skällde på!
Jag var så uppe i det att jag inte ens hade tid att säga hej då till hundarna som åkte hem.
Förutom Svante!
När han åkte gav jag honom en och annan avskedspuss genom staketet när mattarna pratade.
Jag hoppas på att få träffa honom snart igen!
Slick på snoken!
Jag och min boll!
Jag och matte gick ut i trädgården för att leka med bollen.
Jag vet inte riktigt vem av oss som har roligast, jag eller matte!
Hon brukar skratta hysteriskt när jag springer och hoppar med min boll!
Jag lämnade bollen bakom mig i typ tre sekunder...
Då var matte framme och stal den för mig!
Sen låtsaskastade hon den typ hundra gånger.
Men jag visste vad hon höll på med, efter att hon hade lurat mig 95 gånger...
Jag är lika lycklig som en ko som släpps på grönbete.
Fast jag är det varje dag istället, så fort jag kommer utomhus!
Happy, happy, happy!
Slick på snoken!
