Från igår!
Igår hamnade vi i skogen igen.
Det hade blåst en hel del sen sist vi var där, eftersom det tydligen var storm i måndags kväll.
Jag tyckte däremot inte att det var någon stor grej, som en svensk sommardag ungefär.
Ni vet, när det ska vara 22 grader varmt men det blåser så att det känns som 10?
Klart ni vet, det händer varje år...
Vi fick hoppa över endel stockar för att ta oss fram, både när vi gick på vägar och i terrängen.
Men det är ju inga problem för en smidig hund som mig själv.
Elvis däremot ålade sig mest över de större stockarna.
Matte säger att han är för bekväm och jag håller med!
Han behöver röra på sig.
Inte för att jag tycker han är tjock, längre...
Men vi vet ju alla att han har en förmåga att lägga på sig ett kilo här och ett kilo där.
Det kan bli några stycken sammanlagt.
Vi hade jättebra väder när vi var ute.
Vi fick springa ensamma ihop, vilket vi inte har fått på länge då de flesta turerna i skogen har det visat sig antingen vara harar, rådjur eller bönder i närheten och vi får inte leka med något av det för matte.
När vi har gaddat ihop oss tidigare kan det vara så att vi inte riktigt har hört matte när hon har ropat...
Skitiga blev vi, som bara den.
Men matte intalar ofta sig själv att hundar som blivit skitiga på promenader är lyckliga hundar!
Och hon har så himla rätt så.
Tyvärr, så gäller inte henens resonemang i hemmet.
Hon talade om för oss att duschen väntade när vi kommer hem, och hade vi inte haft de där tråkiga kopplen på oss när hon sa det hade flytt.
Men matte är obeveklig.
Som synes, har jag endel dolda fläckar som inte syns när jag är torr.
Dessutom ändrar jag färg, från vackert svart-vit till svart-vit-grisrosa när jag blir blöt.
Inget snyggt alls...
Men okej, jag var skitig, vattnet blev alldeles brunt.
Matte lovade att detta var den sista schamponeringen för i år, så länge vi inte rullar oss i skit.
Annars brukar matte faktiskt bara gnugga bort diverse fläckar med en fuktig trasa när vi kommer hem.
Och huvudena undviker hon i största mån att blöta ner på oss.
Är jag inte bedårande?
Efter duschandet så fick vi äntligen hoppa upp i sängen.
Som om jag inte redan hade varit där, och gnidit av mig det mesta av gruset och dammet jag hade i pälsen.
Som om jag inte redan hade varit där, och gnidit av mig det mesta av gruset och dammet jag hade i pälsen.
Ingen ska tala om för mig att jag inte får vara i sängen, och tro att jag ska lyda.
Ingen säger åt Queen of Norje vad som ska göras och inte göras.
Jag gör vad jag känner för, och hoppas att ingen upptäcker det.
Varje gång jag hörde att matte närmde sig sovrummet hoppade jag ner.
Hon kan ju inte straffa mig om hon inte tar mig på bar gärning, eller hur?
Slick på snoken!
Jag ska lära mig jaga!
Först av allt, när man kommer lö,s måste man ju se till att äta lite för att få energi till lek, nosande, springande och allt det där andra som gör livet värt att vara hund!
Gräs är då alldeles utmärkt att trycka ner.
Det är inte jättegott, men det fyller sin funktion och jag trycker i mig så jag nästan spricker, varje gång.
Matte brukar skälla på mig om att jag kommer spy, men det har inte inträffat!
Strax efter att matte tog denna bilden, började Cilla jaga!
Hon bara försvann som ett skott iväg, som ett vitt streck på åkern zickandes och zackandes.
Jag såg absolut ingenting först, men sen sa matte att hon stack iväg efter en mus.
Och jag tror henne, för nåt större än så vågar hon väl inte ge sig på.
Matte visslade i pipan och då kom hon tillbaka lika snabbt som hade stuckit.
Vi såg henne så klart hela tiden.
När hon sen kom till matte säger matte att hon är duktig och så får hon godis?
Är det så man ska göra för att få godis?
Hon fick ett par bitar för en mus, kan undra hur mycket jag kan få om jag skulle springa efter ett rådjur?
Eller en älg?
Det tål att komma ihåg mattes belöningssystem!
Efter Cillas lilla utflykt fick vi båda två på oss de tråkiga kopplena.
Men Cilla verkar nöjd ändå.
Jag tycker inte om att bli bestraffad för nåt jag inte har gjort!
Kollektiv bestraffning borde avskaffas omedelbart!
Jag gjorde ju ingenting, men matte sa att det var för att det var en massa bönder i närheten.
Det tror jag vad jag vill på!
Men vi släpptes ganska snart igen, som tur var.
Efter ungefär en halvtimmes frihet, brakar det loss i skogen och jag hoppas ju givetvis på något stort att jaga iväg!
Jag såg framför mig oxfilén jag skulle få!
Men matte var snabbare än blixten och ropade in oss för att binda upp oss igen och snabbt traska vidare.
Västarna fick vi ha på oss för tydligen så jagar folk nu för tiden.
Vi har inte stött på nån jägare, men matte tar det säkra före det osäkra.
Hon är lika feg som Cilla när det kommer till sånt här!
Jag menar, skulle det komma någon är det ju bara att hälsa, kvittra lite och gå vidare.
Men matte säger att inte alla uppskattar lösa hundar som springer fram till dom!
Dom människorna borde få träffa mig.
Släpp mig lös bland alla husvagnar och sommarstugor i juni så ska ni få se en som charmar alla!
Hur kan man tycka illa om en snygging som mig likosm?
Slick på snoken!
Evigheter sedan!
Nej, våra liv är inte lika händelselösa som vår blogg!
Men matte har tappat bort det här med att ha kameran med sig när vi är ute.
Och visst, hon har sin telefon med sig, som tydligen också är en kamera, leksak och minidator, men hon är inte så flitig med att använda den för att föreviga våra minuter i livet!
Och husse tar aldrig några kort.
Men matte sa att hon lovar att bli bättre på att ta kort på oss!
Idag har vi iallafall varit ute i skogen, som vi inte har varit på länge!
Varför vet vi inte, men vi tror att det beror på dom där spåren matte hittade i vintras.
Matte verkar tro att vi inte kan försvara henne mot vad det nu kan vara som ränner runt i skogen och på åkrarna runt omkring!
Elvis fick ett grässtrå i nosen och började nysa som en idiot.
Matte kollade i nosen både när vi var ute och när vi kom hem, men hittade ingenting!
Ja, han nös ju inte hela promenaden, med säkert tio gånger!
Jag tyckte han såg superrolig ut och hoppade på honom, men då sa matte stopp och satte på mig struntkopplet!
Men jag slapp snöret snart igen.
Dom har gjort i ordning vägen där nere så det är jättefint nu!
Matte mumlade något om att förstöra naturen, men hon fattar inte hur glada Elvis och jag blev, för HENNES skull!
Matte är nämligen inte den smidigaste tvåbenta som finns!
När man är med henne i skogen får man ofta hjärtat i halsgropen när man helt plötsligt ser hennes huvud förvinna bakom en stubbe, sten eller ner i en grop, rytandes och svärandes!
Hon verkar tro att hon kan ta sig igenom terrängen på samma fjäderlätta steg som jag och Elvis.
Hon borde hålla sig till älg- gris- och rådjursstigarna i skogen och överlåta resten åt oss att utforska.
Slick på snoken!
