Jakt i skogen.

Dagens väder var till en början fantastiskt.
Vi kom ut i skogen och fick springa oss leriga på åkrarna och traktorvägarna.
I skogen får vi inte springa längre för där bor alldeles för många grisar numera.
 
En nästan klarblå himmel.
Jag jobbar fortfarande på att försöka överlista gravitationen för att kunna flyga.
Matte säger att jag redan flyger fram, men inte tillräckligt högt ännu tycker jag.
 
Elvis mer lunkar fram och hoppar med baken som ett rådjur, som vi förresten inte såg idag, men matte sa att hon såg dom.
Det tror jag vad jag vill på!
Hon har sett stubbar som hon har tyckt liknat vilda grisar och älgar innan, så vad skulle kunna vara skillnaden idag?
 
Sen fick han för sig att han skulle kolla plöjningen.
Att han inte lär sig!
Man måste bli så där lagom smutsig så att man slipper att duscha när man kommer hem, ni vet sådär så att man bara behöver torka till lite för att sedan bli avborstad.
 
Sen hände det honom nåt!
Han blev väl rädd för en liten åkersork eller nåt.
Så då sprang han till matte och kollade skeptiskt ut över åkern.
Han är så löjlig!
 
Att försöka lukta på nåt intressant själv är alldeles omöjligt när han är med!
Han kommer och trycker väck mig varenda gång.
Jag tycker att han kan ha koppel på sig hela tiden så jag kan få vara ifred.
 
Jag låter ju honom vara ifred, eller ja, när jag inte hänger i hans kind eller bakben så klart.
Och så fort jag gör det så springer han till matte och så får jag skäll och tillsägelse om att jag ska vara snäll!
Jag är snäll!
Oftast...
 
Jag vann som vanligt vår tävling.
Okej, Elvis visste väl kanske inte om att vi tävlade, men jag vann iallafall!
Han är där bak som en liten prick.
En långsam prick!
 
Vädret slog om och det blev mulet och tråkigt igen.
Men solen var skön så länge den varade.
Hoppas den kommer fram snart igen!
 
Han är inte bara långsam och en skvallerbytta!
Han är en dregelpelle också.
 
 
 
När vi började styra kosan hemåt så kom det en bil och det hoppade ut två människor ur den, vi gick då in på en miniväg för att kolla om balansstocken låg kvar efter stormen (det gjorde den) och när vi är på väg tillbaka på den vägen så såg matte att den ena människan gick och spanade och när den såg oss, vände han tillbaka till bilen, och det hoppade ut en hund.
 
Matte sa att hon hoppas att det är jakt på grisar igen.
Det var inte så jättelänge sen som vi pratade med en jägare i skogen som rådde matte att hålla oss i koppel i skogen för tydligen så kan vilda grisar göra oss stor skada.
Men det visste redan matte.
Som om dom har nåt att hämta hos mig?
Jag visar dom mitt onda öga så försvinner dom som ett skott.
Hoppas jag...
 
Slick på snoken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0