Från igår!

Igår hamnade vi i skogen igen.
Det hade blåst en hel del sen sist vi var där, eftersom det tydligen var storm i måndags kväll.
Jag tyckte däremot inte att det var någon stor grej, som en svensk sommardag ungefär.
Ni vet, när det ska vara 22 grader varmt men det blåser så att det känns som 10?
Klart ni vet, det händer varje år...
 
Vi fick hoppa över endel stockar för att ta oss fram, både när vi gick på vägar och i terrängen.
Men det är ju inga problem för en smidig hund som mig själv.
Elvis däremot ålade sig mest över de större stockarna.
Matte säger att han är för bekväm och jag håller med!
Han behöver röra på sig.
Inte för att jag tycker han är tjock, längre...
Men vi vet ju alla att han har en förmåga att lägga på sig ett kilo här och ett kilo där.
Det kan bli några stycken sammanlagt.
 
Vi hade jättebra väder när vi var ute.
Vi fick springa ensamma ihop, vilket vi inte har fått på länge då de flesta turerna i skogen har det visat sig antingen vara harar, rådjur eller bönder i närheten och vi får inte leka med något av det för matte.
När vi har gaddat ihop oss tidigare kan det vara så att vi inte riktigt har hört matte när hon har ropat...
 
Skitiga blev vi, som bara den.
Men matte intalar ofta sig själv att hundar som blivit skitiga på promenader är lyckliga hundar!
Och hon har så himla rätt så.
 
Tyvärr, så gäller inte henens resonemang i hemmet.
Hon talade om för oss att duschen väntade när vi kommer hem, och hade vi inte haft de där tråkiga kopplen på oss när hon sa det hade flytt.
 
Men matte är obeveklig.
 
Som synes, har jag endel dolda fläckar som inte syns när jag är torr.
Dessutom ändrar jag färg, från vackert svart-vit till svart-vit-grisrosa när jag blir blöt.
Inget snyggt alls...
Men okej, jag var skitig, vattnet blev alldeles brunt.
Matte lovade att detta var den sista schamponeringen för i år, så länge vi inte rullar oss i skit.
Annars brukar matte faktiskt bara gnugga bort diverse fläckar med en fuktig trasa när vi kommer hem.
Och huvudena undviker hon i största mån att blöta ner på oss.
 
Är jag inte bedårande?
 
Efter duschandet så fick vi äntligen hoppa upp i sängen.
Som om jag inte redan hade varit där, och gnidit av mig det mesta av gruset och dammet jag hade i pälsen.
Ingen ska tala om för mig att jag inte får vara i sängen, och tro att jag ska lyda.
Ingen säger åt Queen of Norje vad som ska göras och inte göras.
Jag gör vad jag känner för, och hoppas att ingen upptäcker det.
Varje gång jag hörde att matte närmde sig sovrummet hoppade jag ner.
Hon kan ju inte straffa mig om hon inte tar mig på bar gärning, eller hur?
 
 
Slick på snoken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0