Spåret i skogen!


Rakt ut i skogen la jag mitt och Cillas spår!


I slutet av spåret la jag Cillas favoritleksak (det HAR varit en fotboll) och endel köttbullar!


Cilla, innan spåret!


"Titta matte, jag har ju en exakt likadan boll hemma, som luktar och smakar exakt likadant! Vad konstigt att den är här ute mitt i skogen!"
Cilla i slutet av spåret. Hon var så glad!


Inte bollgalen, inte pinngalen...


...men KOTTgalen! Hon massakrerade varenda kotte som kom i hennes väg!


Chip, en liten Shetland sheepdog! Yngsta i hela grupen. Ungefär 12 veckor gammal.


Ena instruktörens schäfertik var med idag. Hon låg så fint medans vi andra fikade, och sprang runt och stimmade!

Cilla tog spåret väldigt bra, när hon väl koncentrerade sig. Hon fick ett rejält tuppjuck precis i början av spåret och sprang bara runt, runt, runt, men lugnade sig ganska snabbt. När hon tappade spåret, lugnade hon sig lite tills hon återfann det. Jag hjälpte henne två gånger att hitta tillbaka till det. Och jösses vad glad hon blev när hon hittade sin älskade boll i slutet. Hon bar den hela vägen tillbaka till de andra och tugga lite, innan jag bytte den mot några köttbullar.

Uppletande gick galant. Hon hittade bollen med en gång, och tog ett ärevarv runt oss allihopa innan hon kom tillbaka till mig. När hon sedan var en meter från mig blev det så akut för henne att hon var tvungen att göra nr. två, i farten...

Inkallningen gick sådär. Men det var det sista momentet idag, och det var inte en enda hund som riktigt ville göra som dom blev tillsagda. Alla var trötta och kanske lite frusna. Det märktes att frustrationen började ta över hos de flesta den sista halvtimmen bara, så inkallningen blev det sista för dagen. På tisdag ska vi dit igen, fast då på klubben.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0