Cat 'n Dog

Här är jag då på språng mot det första spåret matte hade gjort åt mig!
Det gick jättebra, jag fick en massa beröm!

Spåret kallades för "godisspår", det betyder då att det ligger godis i hela spåret, inte så svårt att fatta!
I det första spåret hade matte lagt godis i varje steg för att jag skulle förstå på ett ungefär vad jag skulle göra.
Jag fattade ganska snabbt vad det gick ut på.
Sen gick matte ett till.
Fast här smålade hon med godiset och det var inte alls lika lätt att hålla sig inom ramen för vart godiset låg.
Men det gick till sist, och jag klarade det också!
Någon snackade nåt om nån Apellkurs, men jag vet inte.
Varför ska man leta efter godis i skogen, när man kan få det hemma?


Väntan!


Denna eviga väntan!


Matte hade med sig tussen till mig!
Den slog jag ihjäl några minuter med, men sen blev den också tråkig!


Hittade en pinne.
Den skulle tuggas sönder, så enkelt var det bara!

När vi kom hem, somnade jag som en stock på mattan framför TV:n.
Nu har jag åter igen piggnat till och kommer förpesta tillvaron för grabbarna, tills det är dags att gå och lägga sig!
Just det, matte håller på och tvättar våra filtar vi har överallt här hemma, för dom luktar hund...
Kan undra varför....
Matte är kanske inte den absolut skarpaste kniven i lådan...

En riktig sötnos!


Ser en aning obekvämt ut!


"Och vad vill du nu då??"




Hångel??


"Usch då vad et blixtrar!"


Fina vita bissingar, trots att dom är sex år gamla!


Tvåfärgad nos! Varför? Ingen som vet!


Cillas pigga blick!








Mattetid för Presley!
Myyyys!

På grund av datakrången, kan jag inte skicka bilderna till hemsideansvariga på bruks i K-hamn.
Så därför lägger jag ut fler bilder här, så att deltagarna i min grupp kan beskåda dom, och andra också givetvis!



















































TILL ER I GRUPPEN: Jag har inte glömt promenaden jag lovat, hör av mig inom en vecka!

Igår var det sista gången i plugget för min del.
Cilla går på en kurs hon också, och hon har några gånger kvar.
Det hela skulle avslutas med ett praktiskt prov som alla skulle genomföra!
Det gick väl sådär för min del.

Första stället, stod det en egoist och lekte som tusan med en boll, men totalvägrade dela med sig av den!
Sen skulle vi gå med ögonkontakt i slalom. Det gick ju kanon!
Sen satte matte mig och gick iväg. Det var roligt att sträcka ut lite, så jag tog ett mindre ärevarv efter att hon ropat på mig så att jag fick resa mig, jag märkte på henne att hon blev lite smått irriterad på mig där.
Sen kom vi fram till ett hinder som jag skulle hoppa över. Jag fattar inte!? Varför HOPPA över när man kan GÅ RUNT det?
Sen skulle jag ligga ner medans matte gick runt. Det ville jag absolut inte, det var ju för tusan iskallt på marken!
Men men, det var bara att bita ihop och tänka på solen.
Sen skulle vi möta en annan hund gick också ganska bra faktiskt, ville egentligen lekt lite, men men.
Mer än så var det inte.
Jag tyckte vi gjorde det jättesnabbt, men matte sa nåt om delad 4:e plats.
Det är inte kattpiss det minsann!


Jag (och matte) fick ett diplom för att vi har gått kursen!
Matt sa nåt om att husse skulle få jobbet att sätta upp det på väggen.
Det är minsann inte bara Cilla som kan få utmärkelser och priser!


Sen blev alla vinnare av pris på provet, för alla fick en himla massa godis med sig hem.
TYDLIGEN så måste man dela med sig här hemma, så vi fick varsitt godiskex.
Men jag har inte märkt av att Cilla har delat med sig något av sina priser hon vann i söndags?



Slick på snoken!

Jag får ju ta och rätta till det här.
Cilla fick ju Hederspriset (HP) i söndags.
Detta fick hon då INTE för sitt/vårt deltagande.
Hederspriset tilldelas hund som är särskilt lovande/väl bibehållen.
Denna upptäckt gjorde ju inte att mitt självförtroende och stolthet minskade....♥

Rösta på mig!
Bilden är en länk!

"Utm. storlek.
Bra bett.
Lite tunn i nospartiet.
Bra hals.
Lite tunn benstomme.
Tillräckligt vinklad bak.
Rör sig väl.
Bra hud och päls!"

Jag sträcker allt på mig lite extra!

Vi gick upp klockan sex i morse, då jag aldrig har varit på utställning innan, hade jag egentligen inte den blekaste aning om vad jag hade gett mig in på. Detta insåg jag igår, när jag ser att besiktningen börjar kl. 08:00.
Okej tänkte jag eftersom vi är bland de första i grupp 3 som ska in i ringen, bör jag nog vara där så tidigt som möjligt...

När klockan är 08:05, har jag lite panik, för då är jag kvar på parkeringen och har inte fått ut något alls ur bilen, då jag även körde fel och irrade runt.
Kommer in, lämnar fram stamtavla och vaccinationsintyget. Jag frågar då vart jag ska gå för besiktning.
DÅ får jag reda på att det precis gjordes. Besiktningen innebar alltså koll på vaccinationen.
Snacka om att jag kände mig som den största jubelidioten på jorden!

Alla var otroligt tillmötesgående och hjälpte gärna till och förklarade till punkt och pricka hur, var och när jag skulle gå in. Cilla glänste, jag var så otroligt glad när vi körde hem. Och ungefär i Pukavik, ca 4-5 km hemifrån, känner jag ögonlocken bli tunga som stenar. Då slog tröttheten till och jag ville bara hem och lägga mig på soffan!
Men när jag kom hem fick jag en ny adrenalinkick, för då skulle jag ju tala om för Anders hur allt hade gått!
Vi fick även med oss ett domarutlåtande, men jag kan inte läsa vad som står, så Anders mamma får "översätta" det till mig. Tydligen skriver hunddomare likadant som läkare skriver...


Jag anser att RÖTT är hennes färg!
Ingen påpekade hennes idiotöra!


1:a pris i klassen, junior!
2:a pris i ras!
Och hederspris för deltagande!

//Stolt matte!

Matte orkar minsann bära Cilla, och kela med henne lite hursom helst!
Trots att hon numera väger 21 kilo.


Det gör hon även med Elvis till viss del som väger över 30 kilo!


Men jag? Jag får bara kel på golvet!
Okej, jag väger mer än dubbelt vad Cilla gör, men ändå!?
Matte kan ju faktiskt se till att gå på gym eller nåt.


Dessutom försöker hon strypa mig.

'
Inhandlade idag ett nytt koppel till Cillalilla för utställningen på söndag!
Har ju aldrig ställt ut innan.
Förra gången hon var anmäld, råkade hon ju oturligt nog ut för en otäck livmoderinflammation.
Men som tur var så gick allt bra, så nu provar vi  igen.
Får dra iväg med henne i morgon bara för vaccination.
*Nervös*




Ibland blir det bra bilder med telefonen, ibland inte...

Idag var jag taggad till tusen!
Eftersom matte var det, så blev jag också det!
Och vi hittade dit! En klasspolares husse mötte upp oss, så vi körde efter honom.


Här skulle vi gå in. Först var det en lång ganska brant trappa.
Den var ganska otäck, men det värsta var när vi kom längst upp, som tur var, skulle vi gå in genom dörren.
När vi kom in där, var det kolsvart!
Men jag känner nog faktiskt att jag kan erkänna, att jag har liiite svårt för höga höjder.
Inte så att jag vägrar, men det är otäckt helt enkelt.
Jag fick en köttebulle längst upp!
Det gjorde det hela en aning lättare faktiskt!


Här skulle jag leta upp matte.
Hon hade gömt sig ganska långt fram, och jag sprang förbi henne några gånger, men tillslut fann jag henne.
Hon gömde sig även i en tågvagn och i ett hus.
Huset var roligast!
Matte tyckte nog det också var ganska roligt, för hon fnittrade hysteriskt några gånger, så det var inte JÄTTESVÅRT att hitta henne där inne.
Vi skulle även gå genom endel rör, det var lite creepy men inget jag inte vågade.
Sen gick vi in i en lång tunnel, det ekade honstigt och golvet var otäckt att gå på faktiskt.
Men jag klarade biffen!


Här är då några av mina polare i klassen!


Jag och Chip kommer jättebra överens.
Vi har rymt tillsammans en gång, matte blev JÄTTEARG på mig då.
Men jag och Chip hade JÄTTEROLIGT!
Hans matte blev inte hälften så arg som min.




Lilla Chippen!


Fingal.


Jag glömmer alltid namnet på den här killen, men jag diggar hans matte, för hon tycker om mig och pratar alltid med mig. Det har även hänt att hon har gett mig något gott!


Solo.


Tojvo! Härlig kille det där!


En nykomling, har aldrig träffat honom innan.


Rambo. Hans husse hjälpte oss att hitta!


Lucifer!


Charlie! En trevlig grabb med massor av energi!

Matte sprang ju förresten och gömde sig i skogen också!
Det tog lite tid, men jag hittade henne tillslut!
Matte sa att jag var jätteduktig idag.
Hon sa att hon var JÄTTEstolt över mig!




Nu är jag hypertrött, och ska gå och lägga mig igen.
Det tar på krafterna att vara duktig!

Slick på snoken!

Matte, jag och de andra två, var ute igår.
Vi gick myyycket längre än vad vi brukar i ett sträck, jag höll på att dö typ, hela tiden!


Gräset utanför tomten är mycket godare! Jag försöker alltid att äta så mycket som möjligt.
Matte brukar säga att jag kommer spy, men det har aldrig hänt.


Min otroligt söta rumpa, med min minimala svans, som kallas "stumpen".
Världens bästa stump!


Jga har börjat fundera på att lansera/tillverka antirynkkräm för hundar...
Jag hade behövt det i allfall...
Kanske kan ta av matte för enligt husse har hon det, eller så behöver hon det.
Behöver var det nog han sa...


Vet inte riktigt vad jag sysslar med här...


Att springa är ganska skönt, så länge man inte gör det för ofta eller för länge...


Här väntar jag på min beskärda del av fikat.
Mattes andra fikapaus, på typ 2½ timme...
Hon verkar satsa på att fylla ut huden istället för att använda rynkkräm...


Bilden är inte från igår, men det var ungefär så här jag låg resten av dagen!

I morgon ska jag och matte åka iväg på förmiddagen, för vi ska till plugget.
Matte sa nåt om tåg, bussar och hus, det låter riktigt spännande.
Sen lovade matte mig att jag skulle få en grillad korv...

Slick på snoken!

Det är alltid en evig väntan på de andra tre!
Dom kan helt enkelt inte hålla mitt tempo!


Dessutom måste man alltid se till, att alla hänger med som dom ska.
Ingen får ju bli lämnad på efterkälken!


Att ha frihet som denna, är fantastiskt.
Den ska dock inte missbrukas.
Det gäller att lyda matte tillden grad, där hon fortfarande håller i tålamodet.
Tappar hon det, kan det vara kört.


Alla lukter måste undersökas, överallt!


Och så är det den där väntan igen...


Försöker få de andra att skynda sig lite, för längre fram, luktade det helt underbart.
Matte ville bara gå förbi det, men vi med bra luktsinne, vet vad som försigick där för en stund sen.
Men vissa saker ska inte matte få reda på, hon blir så rädd då.
Och nervös. Nervös brukar hon bli, speciellt om det händer nåt, eller låter nåt.


Vi hörde ett väldigt mystiskt ljud faktiskt.
Men ingen av oss ville väl egentligen ha reda på vad det var.
Men jag tror att det var en fågel som flög upp, för vi skrämde den nog.
Och detta resulterade till att matte blev en aning nervös!


Min matte borde inte oroa sig, jag är ju med.
Jag skyddar henne!


Det oranga halsbandet jag har på mig, är som vanligt det med mitt namn och mattes och husses telefonnummer på! Väldigt viktigt att ha! Se till att era hussar och mattar köper likadana!


Jag hittade nåt att äta.
Vart hungrig som en varg!




Typ hela min kropp vart täckt av såna här kardborrar!
Matte tog bort några och Cilla tog bort resten!


Hemligeheten med att tigga från matte, är att undvika ögonkontakt, helt och hållet.
För då får man alltid nåt gott, speciellt när vi är ute så här som vi har varit idag!

Nu ska jag gå och vila igen.

Slick på nosen!

Här hittade jag faktiskt något ätbart! Matte sa loss, så jag svalde...


En slank hon hit...


...och en slank hon dit och en slank hon bla bla bla... Tralalalala!


Mooooooove! Skrek jag, men matte sket i det och stod kvar.
Jag sprang rakt in i Presley.
Mindre populärt.


Gräset här var mjukt och härligt!
Och gott!


Vi gick idag där vi aldrig har gått innan. Snacka om nya lukter alltså!


Snålmatte behöll alla kexen för sig själv... Nästan...


En fågelfan skrämde mig (oss), men när mitt hjärta återfått sin vanliga rytm, kollade jag läget.
Jag började ju faktiskt bli lite hungrig på vägen hem!






Behöver jag tala om att matte skickade in mig i duschen när vi kom hem?
Hon dillade nåt om att det var sista gången jag fick vara lös, men det vet både hon och jag att det var skitsnack...


Att vara svart och vit, gör det inte lätt att gömma sig!


Tjolahopp!
Det borde vara lag på att man ska springa 90% av en promenad.


Lägg speciellt märke till att jag är en bra bit ovanför marken och susar!
Visst är jag duktig?

Nu ska jag gå och lägga min en stund.
Efter mer än två timmar ute är man tröööött!
Saken är ju den, att vi hundar rör oss ju en MYCKET längre sträcka än matte!
Hon går ju bara rakt fram, vi springer ju i förväg, kallas tillbaka, springer höger, tillbaka, vänster, tillbaka.
Så vi har all rätt i världen att slumra till det lite nu!

Slick på snoken!

*Peek-a-boo*






Elvis gäspar, för han är tydligen trött, igen.
Eller fortfarande, vilket man själv anser vara det rätta utrycket!


Presley kikar fram!

Tränade ju med klickern i i förmiddags.
Såg precis att min arm och hand, är randig efter Presley's träning.
Men, ju mer riven jag är, ju duktigare är han då alltså, eller?

Allting går som det ska med klickerträningen, för dom alla tre fakitkst.
Cilla kan rulla på rygg, snurra runt. Och hon börjar haja bugning och nos-på-hand.
Presley kan tass-på-hand.
Elvis kan nos-på-föremål.

Det går en aning långsammare för grabbarna.
Men, det kvinnliga könet sägs ju vara snabbare utvecklat än det manliga, kan vara därför.

De flesta har någon gång någon dag, där inget riktigt blir som det var tänkt.
Idag var en sån dag för mig och Elvis...

Idag stod det spår och uppletande på schemat.
Jag gick och la mitt spår, exakt så som jag blev tillsagd att göra.
Det var en jävla tur att jag höll käften om hur duktig han var sist!
Annars hade jag verkligen fått äta upp vartenda ord jag hade sagt!

"Spåra? Vad är det?"
Pinnarna i skogen är ju myycket roligare att tugga på.
Sen upptäckte han instruktören Anders, som skulle "övervaka" oss:
"Hallå du! Kom hit, jag vill leka med dig! Du brukar ha godis! Kom hit dååå?"

Det hela slutade (en halvtimme senare liksom) med att vi helt enkelt fick avbryta, och fokusera på uppletande istället.
Jag var ju inte speciellt munter kan jag tala om.

Såå, vi börjar med uppletande, och alla tittar intresserat på hur man ska göra.
Först vill han inte springa från mig alls.
Sen ville han inte ta leksaken i munnen.
Sen när han väl gjorde det, ville han inte komma.
Han sprang rundor som jag vet inte vad.
Då gick jag och gömde mig.
Det enda han gjorde då, var att kolla vart jag hade lagt/satt/ställt mig, och sticka åt andra hållet igen!
Jag sprang åt motsatt riktning från honom, han kom ifatt mig, rundade mig och vände om igen.

Tillslut orkade jag inte vara allvarlig längre, eller också var det något som brast i huvet.
För jag började gapskratta åt honom, och åt mig själv.
De andra skrattade åt honom, och mig.
Jag blev nog lite galen där en stund i skogen tror jag...

Man får bli det ibland som hundägare...

Idag ska jag och matte till skolan för att visa upp vad vi har lärt oss denna veckan!
Matte filmade ju i onsdags, hur duktig jag var och hon säger att jag måste visa samma sak för andra idag.
Som om det skulle vara svårt för mig då?
Jag lärde mig ju snabbt att jag får godis när jag hittar på grejer.

Matte har provat med brorsorna också.
Elvis ville absolut inte i början och gäspade och la sig ner hela tiden.
Presley satt mest och stirrade på matte och gnällde.

Men igår, kom Elvis fram till att han skulle sätta nosen på en papperslapp, och då fick han godis.
Men jag tror att det är så att matte tog den enkla vägen.
Alla vill väl titta på något som matte lägger på marken?
Alltså är det där fusk.

Presley lärde sig att daska till matte med tassen.
Det såg riktigt roligt ut, för ena gången när han skulle göra det, så höll han på att trilla.
Skadeglädje!

Matte tyckte det var roligt att se min frustration när jag inte visste vad jag skulle göra!
(Hur svårt är det att öppna käften då och säga det?)
Och det var ganska roligt att se hennes frustration över brorsorna också kan jag tala om!
Skrattar bäst som skrattar sist!

Slick på nosen!

Föddes det en kull, med 11 små amstaff valpar!
En av dom fantastiska varelserna var vår Blaine aka. Cilla!


Detta är en av de första bilden vi tog på Cilla.
Då hade vi inte en tanke på att skaffa en liten till.
Men så mailade Towe, och frågade om vi kunde tänka oss att ta hand om Blaine aka. Bitchen.
Jag kan slå vad om, att Towe dessutom hade valt ut den mest sliskiga bilden på henne, där hon har världens mest bedjande ögon... Vi behövde väl inte fundera värst länge!


Den 12/12 hämtade vi hem ett litet vit-svart knyte!
Vi tyckte att hon var FRUKTANSVÄRT liten!
I början vågade vi knappt inte röra henne, eftersom vi är vana vid robusta, tåliga hundar, var detta väääldigt konstigt! En hund som man måste vara "försiktig" med!?


Cilla var en mycket frusen hund av sig. Och hennes första vinter, blev ju en med enormt mycket snö.
Så det var många korta kalla promenader...


Cilla älskar brorsan Presley, mer än vad han älskar henne!


Där Presley var, var Cilla. Nu är hon mer självständig.


Cilla var den första hunden att få ligga i sofforna.
Eller ja, på husse som låg i soffan.


Nu är hon alldeles för stor för at ligga så här, men ack så mysigt det var!


Den 16/2-10 Skadade Cilla sitt korsband och blev odinerad vila i 4 veckor.
Den som har träffat Cilla, och känner henne, VET att frasen "sitta stilla en stund" inte existerar i hennes värld!
Antingen ska man sova, eller ska det vara full rulle.
MEN, hon läkte bra och kom i form snabbt!


Cilla ligger och sover, under filten, i soffan... På mattes plats!


Cilla och Presley var oskiljaktliga under en lång tid. Men nu är hon absolut mer självständig, men ligger fortfarande gärna på honom. Men han får vara lite mer i fred nu!


Foto taget av Sissi!


Cilla och kompisen Zodd!


Cilla ihop med andra kompisar!


Ett foto taget av Sanna!


Cilla med Hugo, "mormors" hund!


Cilla tycker myyycket om sin "morfar"!


Poolbad är ett fenomen som Cilla älskar. Blåsa bubblor är en favoritsysselsättning i poolen!


Den 10/8-10 fick Cilla akutopereras för livmoderinflammation.
Veterinären hade aldrig förr, träffat en hund som har varit så otroligt sjuk, men ändå så himla glad.
Det är Cilla det!
Världens gladaste hund!
Det var en riktig pärs, men vi klarade oss igenom det också!


Skogspromenader är en vanlig aktivitet.
Mest är det väl kanske en ursäkt att få äta kakor i naturen.


Hon kommer ALLTID att vara lilla Cillalilla!

Grattis lilla Gumman!

Det rä alltså 3:e dagen för min och Cillas klickerträning.
Hon har hitintills lärt sig två saker, rotera och ligga på rygg.
Än så länge har jag inte låtit bli att klicka när hon gör nåt av sakerna mer än några gånger.
Det ska ju som sagt löna sig att göra olika saker.
Men helt klart kommer jag ställa högre och högre krav på henne ju längre vi kommer!

OBS! Tänk på, att vi är båda två nybörjare, så nybörjarmisstag kan förekomma!

Idag har vi börjat med klicketräning.
Riktigt roligt faktiskt!
Eftersom det var första dagen, hade jag inga stora förväntningar på det.
Alla är nybörjare på något.
Men faktiskt snappade både jag och Cilla upp hur vi skulle kommunicera med varandra.
Jag försökte telepatisera med henne, vad jag ville att hon skulle göra.
Första momentet som vi skulle lära oss kallades "klicka in" hunden.
Det gick så pass snabbt, att vi började på moment två redan idag!
Steg två var att hon skulle lära sig rotera ett varv.
Även det klarade hon med bravu!

En sak som var riktigt roligt att se, var hennes frustration över att inte riktigt veta HUR hon skulle göra för att få köttebulle! Hon började gnälla, gläfsa och skälla!
Tillslut, i ren frustration, gjorde hon helt enkelt en rotation.

Sen började hon med en annan konst, som hon brukar göra varje dag, nämligen ligga på rygg.
Men det är en sak som vi får ta senare, även om det är roligt.

Ikväll ska jag och matte iväg på nån aktiveringskurs.
Matte säger att det är bra för hundar att umgås med andra hundar.
Jag håller med, men varför ska alla vara kopplade då?
Det är inte lätta att lära känna någon som står två meter bort.
Matte har köpt nåt som knäpper. Klicker kallas det tydligen.
Vi får väl se hur kul det komemr att vara.
Bara jag får godis, så är jag nöjd!

Slick på snoken!

Presley's nya halsband! Inte för att han behöver ett, men de andra fick så...


Cillas nya. Läderhalvstryp! Hon är så smal över halsen att man får ha det på det minsta hålet.


Elvis fick också ett nytt...


... Eftersom hans gamla har råkat ut för en oförklarlig olycka...
Det nya blev likadant som det gamla, fast annan färg.
Personligen gillade jag det blåa mest, men dom var slut.


Lite gotte blev det också!
Det sk tydligen vara oemotståndligt för hundar och dom ska tydligen göra vad som helst för att få en bit.
Sååå, vi får se om detta gäller min pluttar också!