Cat 'n Dog

De flesta har någon gång någon dag, där inget riktigt blir som det var tänkt.
Idag var en sån dag för mig och Elvis...

Idag stod det spår och uppletande på schemat.
Jag gick och la mitt spår, exakt så som jag blev tillsagd att göra.
Det var en jävla tur att jag höll käften om hur duktig han var sist!
Annars hade jag verkligen fått äta upp vartenda ord jag hade sagt!

"Spåra? Vad är det?"
Pinnarna i skogen är ju myycket roligare att tugga på.
Sen upptäckte han instruktören Anders, som skulle "övervaka" oss:
"Hallå du! Kom hit, jag vill leka med dig! Du brukar ha godis! Kom hit dååå?"

Det hela slutade (en halvtimme senare liksom) med att vi helt enkelt fick avbryta, och fokusera på uppletande istället.
Jag var ju inte speciellt munter kan jag tala om.

Såå, vi börjar med uppletande, och alla tittar intresserat på hur man ska göra.
Först vill han inte springa från mig alls.
Sen ville han inte ta leksaken i munnen.
Sen när han väl gjorde det, ville han inte komma.
Han sprang rundor som jag vet inte vad.
Då gick jag och gömde mig.
Det enda han gjorde då, var att kolla vart jag hade lagt/satt/ställt mig, och sticka åt andra hållet igen!
Jag sprang åt motsatt riktning från honom, han kom ifatt mig, rundade mig och vände om igen.

Tillslut orkade jag inte vara allvarlig längre, eller också var det något som brast i huvet.
För jag började gapskratta åt honom, och åt mig själv.
De andra skrattade åt honom, och mig.
Jag blev nog lite galen där en stund i skogen tror jag...

Man får bli det ibland som hundägare...