N > G-torp. kyrka > N! No. 2


Det är alltid en evig väntan på de andra tre!
Dom kan helt enkelt inte hålla mitt tempo!


Dessutom måste man alltid se till, att alla hänger med som dom ska.
Ingen får ju bli lämnad på efterkälken!


Att ha frihet som denna, är fantastiskt.
Den ska dock inte missbrukas.
Det gäller att lyda matte tillden grad, där hon fortfarande håller i tålamodet.
Tappar hon det, kan det vara kört.


Alla lukter måste undersökas, överallt!


Och så är det den där väntan igen...


Försöker få de andra att skynda sig lite, för längre fram, luktade det helt underbart.
Matte ville bara gå förbi det, men vi med bra luktsinne, vet vad som försigick där för en stund sen.
Men vissa saker ska inte matte få reda på, hon blir så rädd då.
Och nervös. Nervös brukar hon bli, speciellt om det händer nåt, eller låter nåt.


Vi hörde ett väldigt mystiskt ljud faktiskt.
Men ingen av oss ville väl egentligen ha reda på vad det var.
Men jag tror att det var en fågel som flög upp, för vi skrämde den nog.
Och detta resulterade till att matte blev en aning nervös!


Min matte borde inte oroa sig, jag är ju med.
Jag skyddar henne!


Det oranga halsbandet jag har på mig, är som vanligt det med mitt namn och mattes och husses telefonnummer på! Väldigt viktigt att ha! Se till att era hussar och mattar köper likadana!


Jag hittade nåt att äta.
Vart hungrig som en varg!




Typ hela min kropp vart täckt av såna här kardborrar!
Matte tog bort några och Cilla tog bort resten!


Hemligeheten med att tigga från matte, är att undvika ögonkontakt, helt och hållet.
För då får man alltid nåt gott, speciellt när vi är ute så här som vi har varit idag!

Nu ska jag gå och vila igen.

Slick på nosen!

För 6 år sedan...

Föddes en liten kull med små valpar...
En av dom Var Presley...


En liten lurvboll!


Han var fruktansvärt oproportionerlig under sin "tonårstid"... Kolla in öronen bara!
Han följde efter matte vart hon än gick, och gör även till stor del även idag!


Ju mer han växte, desto mer märkte man hur underbar han var!


Man kan ha med sig honom överallt, tycker vi, dock inte alla som vi kommer till...
Han älskar att åka bil, gå, springa så länge som matte är med!


Den 6/7-09 blev Presley sorebror åt en amstaff-kille som blev döpt till Elvis.
Dom älskar varandra och leker varje dag, även om bilden försöker visa annat...


Den 12/12-09 blev Presley storbror igen, åt en liten amstaff-tös, som heter Priscilla aka. Cilla.
Och efter det att Cilla kom hem till oss, blir Presley alltid orolig, när vi talar om att vi ska ner till Skåne...








Cilla älskar sin bror över allt annat.
Presley tycker det börjar bli lite jobbigt att hon alltid ska ligga på honom, då hon faktiskt börjat väga endel!


Presley är en hund, som lika gärna tar det lugnt, som hänger med på en joggingrunda eller hänger med matte ut i skogen och irrar runt.


Han är en mycket vacker (tycker vi) hund, med ett hjärta va guld, och som aldrig skulle kunna göra någon eller något illa!
v

Grattis älskling, 6 år!


Run Presley, run!


"Jag trivs bäääst i öööppna landskaaap... Tralalalala..."
Matte tycker inte om min sångröst, men jag tycker inte om hennes heller...


"Här matte...


... Jag...


... Kommer!"
Matte vill alltid ha koll på vart vi håller hus förnånstans, när vi är ute.
Så om vi försvinner utom synhåll, får hon typ panik!
Det är ganska roligt att jäklas lite med henne.
Det är bara jag som kan göra det.
Parasiterna får bara vara lösa i "öppen terräng".


Här har vi precis vilat oss lite. Matte drack smaksatt vatten (?) och åt kex.
Vi fick vatten, och så fick vi ju faktiskt smaka kexen också!


Åhh, vad jag vill springa till fåglarna.
Tror jag, dom var ganska många.
Men nu kan jag ju skylla på att jag inte fick för matte, istället för att erkänna att jag kanske inte hade vågat ända fram...


Jag letar efter ett ställe där vi kan ta oss över bäst.

Nu är man ganska mööör i kroppen.
Men man får säga vad man vill, det är skönt ute så här års!
Och även om man är trött innan mankomemr ut, så piggnar man till.
Och efteråt är det skönt att sträcka ut sig på mattan och slumra lite!

Slick på snoken!

Mys med husse!


Faktum är, att jag också får plats på husse för att mysa, inte bara parasiterna!


Något tyngre är jag kanske. Dessutom, har jag en viss teknik, som synes, för att få soffan för mig själv!
Jag knölar ner mig mellan ryggstödet och husse.
Och innan husse faktskt har trillat ner på golvet, tar han sitt förnuft till fånga, och flyttar sig!
Noga uträknat kan jag tala om. det tar några års träning att bli expert, men öva på så klarar ni det snart!

Presleyyyyy!


Här ligger man och sover så skönt.


Och så ska man behöva gå ut! enbart för att matte vill ha en massa kort!






Fast med mitt utseende kan man inte vara kamerskygg!
Jag menar, inte många är ju så snygga som jag??!!

Lössläppt!


"Wihoo! Freedom!"




Det börjar bli dystrare tider nu. Det mörknar så snabbt!


Meen, det stoppar ju inte lukterna.

Jag är den enda av oss tre som matte fullständigt litar på när det gäller inkallning.
Därför får jag ofta vara lös när vi är ute och går.
Då kan matte koncentrera sig på att ta kort på mig, istället för att hålla i ett dumt koppel.

"Frihet under ansvar" säger matte. Så, så länge jag lyder, får jag behålla min frihet av att lukta och strosa runt för mig själv. Jag springer ju inte ifrån matte, inte ens om det kommer ett rådjur farandes från ingenstans.
För jag vet, att dom är snabbare än mig i öppen terräng.
För jag vet, att jag blir koppelhund OM jag gör det.
Det har matte sagt.
Men allt kan faktiskt hända. Matte kan skada sig när vi är ute. Därför har jag alltid ett reflexhalsband med mitt namn, och tre telefonnummer på som någon kan ringa om det skulle hända nåt.



De andra två kommer nog också snart lära sig att vara lösa, det tog inte så lång tid för matte att lära mig det.
Men sen är jag ju lite bättre och smartare än Cilla och Elvis...

Kallas självförtroende!


Vad har hänt idag då? Ja, parasiterna har fått sin dagliga uppläxning.


Kolla vad snygg jag ÄÄÄÄR!


Åhh, i profil också! Ja jösses. Den som skapade mig var verkligen på bra humör när jag gjordes!


Jag trodde först att matte skojade, när vi skulle ut.
För: Det regnade!
Okej, inga gastronomiska mängder, mer en minidroppe per kvadratmeter, men det tar ett tag för päls att bli torrt.
Det hela slutade med att hon drog ut mig underifrån taket, och stängde grinden bakom mig.
Såå, det var bara att vandra ut och se glad ut.

Varit ledsen!

Idag lämnade matte mig upp på pensionatet, varför vet jag inte.
Men jag ville verkligen inte vara där idag, men hon lämnade mig ändå.

Trots att jag gnällde och försökte ta mig ut ur den enorma rasthagen som hon släppte mig i.
Då tog mannen som alltid är där, och gick en runda med mig, och då kändes det lite bättre.
Men sen när vi kom tillbaka, kom saknaden igen och jag ville bara hem.
Jag blev jätteglad när matte kom, och drog med henne till bilen och stålsatte mig till 100% för att få vara kvar i bilen. När vi kom hem fick jag läxa upp de andra två parasiterna som verkar glömma sin plats här hemma för snabbt. Men det räcker med lite gruff och puff, så fattar dom galoppen.



Gos i massor!

Itchy!


Okej, jag erkänner, det kliade i rumpan, okej??

Gos i massor!

Varit hos veterinären!


Idag var det min tur att åka med matte till veterinären. Jag kan inte bry mig mindre liksom.
Jag minns inte första gången jag var där, men matte och husse brukar prata om någon som tjöt som en stucken gris, som då tydligen var jag. Men, man mognar väl! Jag rör inte en min när hon sticker mig, för jag vet att det går över på 1 sekund. Sen är jag ju ganska härdad mot smärta, tack vare att matte nästan alltid klipper minst en klo för långt ner, när hon ska klippa dom. Man vänjer sig liksom.


Alla som jobbar hos veterinären är jättesnälla och pratar alltid med mig. Och alla som sitter i väntrummet brukar få höra på min vackra sång... Matte brukar bli irriterad när jag sitter där och "gnäller", som hon säger att jag gör, men som sagt, jag sjunger faktiskt. Alla andra som lyssnar på det blir inte ett dugg irriterade, bara matte. Alla andra ler så fint åt oss båda så.

Mjukglass!

Matte och jag, vi flydde fältet härom kvällen. Bara hon och jag!


Det är så härligt att få gå lite som man vill, utan att det är nån som hänger en i bakhasorna. Tyvärr är matte så långsam, att jag alltid får vänta in henne. Men, hon har två ben och jag har fyra, vad kan man vänta sig?


Den stora glassen tog matte...


Men gott var det ändå! Men jag fick inte äta upp allt, för matte sa att då kan jag bli dålig i magen.

Det var skönt att slippa ha de andra två små parasiterna med sig för en gångs skull.

När vi var på väg hem, började det mörkna jättefort, så husse kom och hämtade oss. Hela vägen hem är nämligen inte upplyst, så matte kan ha svårt att se en bit fram vad som händer. Men jag tror mest att det var för att husse var orolig för oss båda två, för det ränner runt en massa lustiga typer här omkring så här års.

Matte och ja, vi har det så bra.
Dessvärre blev man ju överfallen när man kom hem sedan, men det var okej, jag fick ju glass liksom!

Hua!


Presley ser ut att se nåt otäckt på TV...

Presleys tassar!


Presley har bara fått trick lydnad idag. Man får ta och hitta på grejer åt honom nu som han kan göra eftersom han inte får följa med ut. Stackarn! Han ser så otroligt ledsen ut när inte han får följa med varken Cilla eller Elvis, när dom ska ut på promenad. Han trycker huvudet mellan dörr och dörrkarm, bara för att man inte ska stänga för honom. Men jag lider med honom. Han är van vid att få följa med mig överallt och springa. Detta är ju helt nytt för honom, då han ALDRIG har varit skadad innan.


Höger framtass.


Höger baktass.

Alla fyra tassarna ser likadana ut. Så det är en massa tvättande, smörjande och massage som gäller nu för de små fyra stackarna. Men nu är det ändå "fina sår"! Det var mycket värre för någon vecka sedan, men veterinären sa bara att han skulle vila tassarna och att man skulle smörja dom.

Så nu är det tassvård på alla tre hundarna som gäller. Men, det dör dom inte av, dom somnar istället...

Stackars Presley.


Presley har skrapat upp alla fyra större trampdynorna på den hårda skaren på snön.




Så nu har jag smörjt med tassalvan och ringblomssalva. Strumporna fick han på sig, eftersom han inte riktigt kunde låta bli att slicka lite. Hoppas att han repar sig snart! Lilla älsklingen!

Mattes plutt


En riktig soffpotatis!


Han har ju faktiskt sett gladare ut...

Drunk?


Presley verkar ha varit i spritskåpet...

Ögontjänare?


Sover så sött så...


"Hoppsan, ojdå, matte tittar visst..."

Och direkt efter att jag hade tagit denna bilden reste sig Presley upp och gick... Så, bara ingen ser honom ihop med henne, kan hon göra lite som hon vill...

Okej, jag kan förstå Presley. Elvis har inga av sina valptänder kvar, och Presley hoppades väl att han skulle slippa känna nafs och bett av sådana för resten av livet.
Men så kom husse, matte och Elvis hem med en ny liten nåltandad varelse...

Nya hundkompisar.


Det var en aning blött i skogen, som synes.


Bulten, han blev kär i Presley, som inte blev kär i honom, utan gav honom lite pyngel...


Däremot blev Presley kär i denna klumpen. En Tibetansk mastiff. Han hade lite svårt att låta bli honom.


En trött, men nöjd Presley!
Nu ligger han och är helt utslagen.
Två timmar med spring, bus och lek, med nya hundar kan trötta ut vem som helst.
Även mig.


Sleepy




"Mmm... Luktar hallon..."

Oink Oink!


"Matte, hur kunde du..."


"Du lämnade mig alldeles själv... Ensam..."


"Mmm, okej då, låt gå för den här gången!"


Jag tyckte lite synd om Presley som fick stanna hemma när jag och Elvis åkte iväg, så jag köpte med mig gristrynen hem. Det var gott, så jag hoppas det blev lite plåster på såren...!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0