Underbara hundarna 5/8

Elvis har blivit riktigt duktig! Igen...
Han till och med kommer nu när man ropar på honom, oftast. Men han blir lätt distraherad av gräs, löv och humlor.
Han har blivit stucken av en humla... Två gånger på fem sekunder. Så han lär sig inte snabbt...
När man ropar på honom, och han får fart på fläsket, rullar det på som tusan! Han är helt enkelt bara så jäkla söt när han kommer springandes, för han springer på snedden på nåt sätt. Det är precis som om han springer snabbare med bakbenen, än frambenen...

Vi var ju hos veterinären förra veckan. Han tjöt till ordentligt när han blev stucken. Men han glömde det lika snabbt igen, eftersom han fick godis.

Presley fick ju lugnande, för han skulle klippa klorna.
Kan undra om man kan beställa sånt där medel, så att man kan ge dom det hemma, när man har tröttnat på deras härjande... =)
Han blev väääldigt groggy av det i allafall, och somnade till slut som en stock.
"Alltså denna hunden är ju så fruktansvärt snäll! Det är så himla roligt när det kommer in en hund som är så Rottweilerlik, och beter sig som denna hunden! Helt underbart! Synd bara att inte alla är sådana här!" Sa veterinären.
Kan undra det, han var ju helt och hållet väck...
Skämt åsido, Presley är verkligen ett föredöme på hur hundar ska vara.
Visst, han kan få sina totalt urkorkade flipp han också, men han älskar alla! UTOM katter...

Han jagar inte dom som mn kan tro, men han tycker verkligen inte om dom!
Jonnys katt var på väg in till oss för nån månad sedan, när han var hos oss, och satt i dörren.
Presley smyyyger fram (syns ju liksom inte alls)...
Och PANG! Springer han ut... Katten lever kan jag ju tala om, även om den kanske miste ett av sin nio liv...
En annan gång satt det en katt ute på baksidan, Presley gör samma manöver här. Bara det att kattstackarn i sin panik, springer rätt in i planket vi har där, det måste gjort riktigt jävla ont, för planket svajade. Sen flyger katten upp på bordet, och över planket istället...

För ett tag sen, när vi var ute och sprang, så springer det fram en katt från buskarna och ut framför oss. Presley var lös då, och det enda jag behövde säga för att han skulle ge fan i katten var:
"Nej! Fot!"
Så han kan låta bli katterna, om han bara vill...
Elvis däremot, bodde ju med katter hos uppfödaren, så han lägegr ingen större notis om dom... Men när Presley blir uppjagad, bara måååste ju Elvis hänga på...
För det kan ju bli superskoj!

KRAM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0