Sniff! Sniff! Sniff!


Jag låg i förmiddagssolen och dåsade innan.
Då kom matte och asade ut oss för att "vi skulle röra på fläsket"!
Matte kastade bollen, Presley och Cilla sprang efter den.
Jag väntade på att dom skulle komma tillbaka igen, så jag kunde försöka ta den i förbifarten.
Jag vet nämligen att jag aldrig skulle kunna hinna med dom där två.
Dessutom, varför göra av med mer energi än nödvändigt?


När vi kom in fick vi varsitt ben.
Fast Cilla, det puckot, föredrar sin jädra boll framför ben så där ligger ett ben på golvet, och ingen får röra det.


Benen är stenhårda.
Jag försökte mig på att sniffa i mig det.
Det gick inte.
Det resulterade i att jag fick nosen fulla av damm (dåligt matte) och hundhår (ännu sämre matte)!
Så jag fick världens nysattack och jag var tvärsäker på att jag skulle dö.


Jag ger Cilla en blick som betyder: "Behåll din boll, jag har mitt ben!"
Den här gången alltså.
I morgon betyder blicken något helt annat.


Sen tröttnade jag på benet (faktiskt) och försökte flörta till mig en plats i sängen.
Det hade varit gott med en powernap under täcket.
Men icke.
Matte sa bestämt nej.
Sen sa hon att om vi vill upp i sängen, får vi ta oss upp där när husse sover i natt.
Fast vi kommer ta oss upp där i morrn bitti också, för matte ska tydligen jobba inatt och sova bort morgondagen.
Jag har lärt henne allt jag kan...

Slick på snoken!

Kommentarer
Postat av: Agnes

Håller med dig, varför jaga efter leksaker och tuggisar? När lillsyrran lekt klart med dem och försökt reta mig så finns ju prylarna där ändå. Jag tänker i alla fall INTE trötta ut mig för en sån sak...

2011-11-23 @ 15:06:12
URL: http://agnes-ida.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0