Dog några gånger...
Vi märkte att det var nåt på gång, redan när vi vaknade i morse.
Matte och husse tror att dom kan lura oss, men så fort mattes väska kommer fram, vet vi att vi ska iväg.
Och även denna gången hade vi rätt.
Här är vi, De Tre Marodörerna, på väg att utforska något som hette Stiby Backe.
Jag fattade sen varför det hett "backe".
Vi asades uppför en lång brant backe för att titta på den förbenade utsikten även denna långisen.
Jag höll typ på att dö, hela tiden...
Sen upptäckte jag en helt fantastisk, lerig, blöt spagrop.
Men eftersom matte höll mig i den förbenade linan, kom jag inte ens i närheten av den underbar svala leran...
Nu ska jag gå och lägga mig i skuggan igen och försöka få matte att ge oss lite glass.
Det innebär fryst leverpastej.
Slick på snoken!
Kommentarer
Trackback
