Golvet är mitt.
Jag följer ju inte med matte ut, när hon ska springa, hemska tanke.
Men när hon kommer hem stöttar jag henne på bästa möjliga sätt.
Mest med att vara i vägen för henne, när hon håller på och stretcha efter joggandet.
Jag menar, hon ligger ju på golvet och sträcker på sig hur länge som helst, då får man ju ta tillfället i akt och visa sitt stöd!
Och visa min uppskattning för att jag slipper följa med.
Hon säger oftast åt mig att jag är i vägen och försöker skjutsa bort mig.
Men ibland får man sig lite kärlek också.
Slick på snoken!
Kommentarer
Trackback
