Skaldjursvakt!


Matte rastade dom vandrande skalen innen.
jag är fortfarande skeptisk till deras existens trots att vi har varit sambos i 2½ år.


Jag trängde in den ena i ett hörn, för att kunna hålla ögonen på den.
Det fick jag inte för matte, som sa att jag var tvungen att vara snäll!
Jag är alltid snäll! Lite hårhänt kanske men alltid snäll!


Eftersom det finns två av dom blir det ett heltidsjobb att hålla koll på dom båda två.
Jag vill ju inte att dom ska komma krälandes bakom mig utan att jag märker det!
Dom hade säkert bitit mig i baktassarna om jag släppt dom med blicken en längre stund.
Jag litar inte på för fem öre!



Slick på snoken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0