Djurplågeri?
Igår kände jag mig hemsk mot Elvis! Han kom åt bandaget han hade, trots tratt.
Vi försökte sätta tillbaka det så gott det gick. Men han är inte dum alltså!
Han tog "tummen" på högertassen, in under bandaget och försökte på så sätt få av det.
Så vi försökte då byta ut det, mot ett annat... Fy f*n säger jag bara! Det är nästan så att man skulle kunna anmäla sig själv för djurplågeri alltså! Så skärrade som jag och sambon var igår efteråt, har vi nog aldrig varit, eller jo jag, i söndags när det hände.
Elvis gnällde, skällde, kvittrade och darrade som ett asplöv! Det gjorde så pass ont, att han till och med högg efter oss! Han fick tag i min hand, men släppte den i samma sekund, eftersom han märkte att det var min han, så jag fick inga skador. Jag hann knappt ens reagera innan han släppte, så snabbt gick det. Men sen har ju människan en reaktionsförmåga som en sengångare. Iallafall, vi fick av själva bandaget till slut, efter mycket om och men. Sen skulle vi ta bort vadden, men det gick inte, för det hade blödit så att vadden hade fastnat i det torkade blodet. Så jag förstår honom helt och hållet att han reagerade på det sättet han gjorde. Så vi bar in honom i baddkaret, för att "lösa upp" det torkade blodet, och det hjälpte. Sen hade vi samma långa procedur framför oss för att sätta på ett nytt bandage.
Att Elvis ens viftar på stumpen, eller ens kommer till oss är helt otroligt. Vi sa det när vi släppte honom att han kommer hata oss för all framtid efter det här. Men när han hade lugnat sig (efter typ 3 sekunder) och vi också för den delen, var allt som vanligt! Han ville tillochmed leka. Sen när vi gick och la oss, låg han som vanligt uppe vid kuddarna och mös (myste?) och helt och hållet uppförde sig som om ingenting hade hänt!
Att hundar kan känna sådan tro och tillit, är obeskrivligt!
Jag ringde i allafall till veterinären idag, så vi ska in dit i morgon, så får dom göra det istället. För jag kommer aldrig mer göra det!
Vi försökte sätta tillbaka det så gott det gick. Men han är inte dum alltså!
Han tog "tummen" på högertassen, in under bandaget och försökte på så sätt få av det.
Så vi försökte då byta ut det, mot ett annat... Fy f*n säger jag bara! Det är nästan så att man skulle kunna anmäla sig själv för djurplågeri alltså! Så skärrade som jag och sambon var igår efteråt, har vi nog aldrig varit, eller jo jag, i söndags när det hände.
Elvis gnällde, skällde, kvittrade och darrade som ett asplöv! Det gjorde så pass ont, att han till och med högg efter oss! Han fick tag i min hand, men släppte den i samma sekund, eftersom han märkte att det var min han, så jag fick inga skador. Jag hann knappt ens reagera innan han släppte, så snabbt gick det. Men sen har ju människan en reaktionsförmåga som en sengångare. Iallafall, vi fick av själva bandaget till slut, efter mycket om och men. Sen skulle vi ta bort vadden, men det gick inte, för det hade blödit så att vadden hade fastnat i det torkade blodet. Så jag förstår honom helt och hållet att han reagerade på det sättet han gjorde. Så vi bar in honom i baddkaret, för att "lösa upp" det torkade blodet, och det hjälpte. Sen hade vi samma långa procedur framför oss för att sätta på ett nytt bandage.
Att Elvis ens viftar på stumpen, eller ens kommer till oss är helt otroligt. Vi sa det när vi släppte honom att han kommer hata oss för all framtid efter det här. Men när han hade lugnat sig (efter typ 3 sekunder) och vi också för den delen, var allt som vanligt! Han ville tillochmed leka. Sen när vi gick och la oss, låg han som vanligt uppe vid kuddarna och mös (myste?) och helt och hållet uppförde sig som om ingenting hade hänt!
Att hundar kan känna sådan tro och tillit, är obeskrivligt!
Jag ringde i allafall till veterinären idag, så vi ska in dit i morgon, så får dom göra det istället. För jag kommer aldrig mer göra det!
Kommentarer
Trackback
